Kära lilla du...

”Hej du! Ja, just du som kanske för första dagen klivit upp tidigt efter sommarlovet, packat din väska och begett dig iväg till skolan. Du som en hel sommar saknat och längtat efter alla vänner, skratt och allt roligt som finns på skolgården & rasterna. Kanske du som funderat i många dagar på vad du ska klä dig i, vad du ska packa ner i väskan och vilka roliga saker du ska berätta om sommarlovet. Kanske har du redan en klar bild i huvudet på vad den första dagen efter sommaren kommer att ge & se ut. Du kanske var lite spänd och nervös när du kröp ner i sängen igår, du låg och längtade efter just denna dagen. Glada fjärilar i magen. Du vaknade upp med ett leende och skuttade i dina kläder och sprang iväg mot skolan. Och visst låter det som en dröm att få komma tillbaka till allt det hära. Att få utlopp för all den positiva energi vi samlat på oss under en hel sommar. Utviade & så redo att lära oss nya saker. Att äntligen få umgås och skratta med alla dessa kompisar som finns i skolan! Men för många slutar det ofta där, just som en dröm. I några fall tyvärr som en mardröm...Det finns så himla många barn och ungdomar som har precis samma rutin som dig. Fast ändå inte. Dessa barn har också funderat på hur de ska klä sig, men för att slippa kommentarer på hur han eller hon ser ut. De funderar också på lekar & annat roligt. Fast hur det knyter sig i magen när alla i klassen leker & umgås, men ingen frågar om du vill vara med. Kanske har de också packat sin väska, fast deras väska är fylld av rädsla och tårar inför det som stundar den kommande terminen. Självklart går dessa barn också och lägger sig med en längtan, en längtan efter att få vara som alla andra, att kunna ha vänner på rasten och utan att se när barn tittar och pratar om dig utan att du hör. En längtan efter en fråga om hur helgen varit eller om du vill vara med på rasten. Dessa barn & ungdomar somnar med förhoppningen att natten ska vara så lång den bara kan. Detta är ett så himla svårt och känsligt ämne, och det är så svårt att sätta fingret på var det liksom gick snett. Det knyter sig i min mage över alla de barn & ungdomar som känner sig utanför i skolan. Jag vet att vi inte kan mer än att försöka diskutera och lära barn vad som är rätt och fel. Uppfostran ska inte ske i skolan, den bör & ska, ske där hemma. Barn ska utbilda sig i skolan, inte uppfostras. Ingen kan göra allt men alla kan göra något! 1. Fråga minst en person som du inte lekt/hängt med tidigare om han eller hon vill vara med. Alla aktiviteter går att göra med fler barn, man får bara tänka om lite. Använd fantasin. 2. När du hälsar på kompisar i skolan, hälsa alltid med deras namn. Ett toppenbra sätt att lära sig alla namnen och man känner sig alltid lite mer uppmärksammad när man hör sitt eget namn. 3. Säg något snällt till de barnen som du annars inte pratar så mycket med. Tänk att ord som "Vad fin du är idag" eller "Oj så långt du kan hoppa" kan ge så mycket inombords. 4. Fråga andra barn/ungdomar vad de hittat på i helgen.  5. Sitter någon ensam i matsalen? Bjud dom till ditt bord, eller lyft din bricka för att sätta dig intill personen. Tänk på att vi alla bär på olika saker och att vi gärna pratar om dom. Bara någon tar första steget och frågar! Vi alla är olika. Vi alla har olika förutsättningar i vardagen. Vi alla har olika utseende. Det finns bara en av dig, Men om det är något vi har gemensamt så är det ett bultande hjärta inombords. Visa det!!”Var snälla mot varandra!<3