Kära du..

Jag tänker på dig så ofta & så mycket, så som tiderna är just nu.. Jag undrar vem du hade varit idag, om du fortfarande hade funnits kvar med oss här på jorden.Tårarna tränger bakom ögonlocken & jag känner en sådan extremt, gnagande känsla av sorg, smärta & saknad.Jesper min Jesper.. Ibland kommer din bortgång ikapp mig så oerhört mycket & oftast så är det när det är för mycket för mig. Det är då som du kommer upp i mitt huvud...För jag vet att du hade förstått mig, på det sättet som bara du kunde förstå mig. Om jag hade berättat för dig om allt som bara går åt helvete för mig, då hade du kramat mig & sagt; ”Fan, försök å skita i det. Det kommer att bli bättre.” Jag hade blivit irriterad & sagt att det inte alls kommer att bli bättre. Men du hade fortfarande envisats med att stå fast vid den meningen. Du hade fått mig att skratta, trots att jag egentligen inte vill..  Vissa dagar så känns du så nära på något sätt & sen så har vi dagar som denna, då du känns så otroligt långt bort.. Då saknaden är outhärdlig, då jag bara vill skrika & gråta.. Allt, i hopp om att du bara ska komma hem igen. För alltså, fan, du betydde & betyder än idag, så ofantligt mycket för mig, och så, såå många andra. Jag kan ibland bli så arg, även fast jag vet att det inte kommer att få dig tillbaka till livet, eller ändra på situationen så som den blev, överhuvudtaget. Att samhället inte gjorde allt i sin makt för att åtminstone ge dig en chans till att fortsätta leva.. Men ändå, så kan jag, dagar som dessa, inte hejda mig. Det är som att känslorna bara tar övertag & saknaden gör mig då desperat efter din närvaro. Ditt skratt, din röst & dina kramar. Det finns verkligen ingen & då menar jag INGEN(!) tröst, när det känns som det känns just nu.. Utan allt jag önskar & det enda jag vill, är enbart att du ska komma hem. Att du ska återkomma hit, till jordelivet & leva här med mig igen.. Jag har så otroligt mycket att säga till dig, så otroligt mycket att berätta för dig. Så mycket som jag skulle vilja sitta & skratta åt, med bara, bara dig min bror. Dagarna går & jag vet ju att varje ny dag, är ännu en dag närmre, då vi får träffas på nytt, men... ja, samtidigt så känns det också som att du, för varje dag som går, blir en bit längre bort ifrån mig.. Det är så oerhört svårt det här. Saknad & sorg det är nog något utav det värsta jag varit med om. Jag visste inte att det kunde göra såhär ont. Jag visste inte att en människa skulle kunna betyda så mycket som du & våra minnen tillsammans, betyder för mig.  Du vet hur mycket jag älskar dig & jag tror att du både ser & hör, hur mycket du fattas mig.. Jag ber dig, min älskade Jesper, att vara mig lite extra nära framöver.. Jag behöver verkligen det, jag behöver din kraft... Så snälla, vaka över mig lite extra. Vakna över mig, mer än vad du redan gör! Må du leva i mitt hjärta för evigt. Må du vila i den lugnaste friden, min allra käraste bror. Vi ses snart igen..Din syster