Kära 10 åriga Jag..

Kära 10 åriga Jag! - Jag vet att du känner av hur varje ny dag är en kamp som du är trött på att slåss emot. Jag vet hur tungt det är i skolan, hur du gör allt för att komma i närheten av att likna alla de andra barnen, men hur du gång på gång faller ihop & känner dig så misslyckad. Var bara lugn, det kommer att bli värre - du kommer att redan som 15 åring få känna på hur det känns att inte höra hemma någonstans; inte någonstans, i ett helt samhälle. Du som är så sociala & lojal, det kommer att förändras redan då du är 14 år. Du kommer istället att bli rädd & skygg & nervös inför varje gång som du tvingas vistas bland folk. Du kommer snart att hamna i ett träsk av helt nya, främmande & skrämmande tankar, du kommer snart att förstå att världen är grymmare än den ser ut att vara. Men var inte orolig för det kommer du att vara så naiv till, att du kommer att förlåta & du kommer att fortsätta, trots att du egentligen inte tror att du orkar.  Kära 10 åriga Jag - Innan du alldeles strax ska fylla 16 år så kommer du att tvingas flytta till ett HVB hem för ungdomar som inte klarar av att bo hemma. Du kommer att känna dig så jävla förstörd & du kommer att avsky dig själv, fruktansvärt mycket. Du kommer att få ännu svårare att sova & du kommer att få känna på det mesta fruktansvärda slagen utav panikångesten. Du kommer att möta andra ungdomar som du kommer att bilda ett syskonband till, ni kommer att skiljas åt & när du sedan precis ska fylla 19 år, så kommer en utav dem som du kom allra närmast, att dö. Du kommer inom loppet av ett år, att hinna mista två nära vänner i självmord - du kommer att hinna gå sönder fler gånger än vad du kommer att hinna med att bygga upp & läka dig själv. Kära 10 åriga Jag - du kommer att sitta trasig i ett hörn & bara förstöra dig själv ännu mer. Du kommer att karva i din egna hud med blänkande, vassa rakblad. Du kommer att spendera tusentals timmar på akuten för att bli sydd. Du kommer att bli ännu mer rädd för att sova om nätterna. Du kommer att tvingas gå på två av dina vänners begravning, du kommer att avsky världens orättvisa & samhället skamliga system. Du kommer att tänka på livet ur ett perspektiv som inte är det ljusaste. Du kommer att sitta i timmar & gråta i förgäves, du kommer inte att kunna andas då, inte kunna tänka klart - men oroa dig inte, det kommer att gå över efter en stund, i bästa fall. Kära 10 åriga Jag - Du kommer att inse att få människor håller vad dom lovar. Du kommer att få höra "jag lämnar dig aldrig" men ändå bli lämnad. Du kommer att få höra "jag bryr mig om dig" men när du väl behöver någon, så kommer få människor faktist finnas där. Du kommer lära dig olika sätt för att skada dig själv, så att du dels får kontroll över din ångest, men även för att göra det tydligt för omvärlden att du ropar på hjälp. Du kommer att ledsna på att ingen fanns där & du kommer då att stänga ute dem, än fast du inte vill så kommer det bli så & det kommer att bli vad som förblir ditt försvar. Du kommer att få tre diagnoser som du ska lära dig att leva med, som kommer att styra & ställa till det för dig. Diagnoser som andra inte har så bra kunskap om, vilket i sig kommer att resultera i att du kommer att få bära enorma skam & skuldkänslor. Du kommer att vilja krypa ur din egna kropp, men inte kunna. Du kommer att såra folk du älskar & bryr dig om, för du kommer tillslut att komma till den punkten då du inte längre orkar bry dig om något annat än att försöka överleva. Kära 10 åriga Jag - Du kommer att påbörja gymnasiet men även inte klara av kraven - du kommer att få dras med tankar som säger att du endast är en börda för samhället. Du kommer att stå stilla & se ditt egna liv passera förbi & du kommer att lida av en fruktansvärd ångest varje gång som du ser att någon lyckas. För du själv står där bredvid, som ett enda stort misslyckande. Ja, för det är så som du kommer att se på dig själv - som ett misslyckande. Visst låter det hemskt? Ja för det är det också. Du kommer inte ha särskilt många som förstår dig & det kommer bara göra allt ännu mer jobbigt. Du kommer inte att få en tonårstid värd att skryta om, för du kommer att få kämpa dig igenom varenda jävla andetag. Du kommer att tveka på livet så många gånger att du tillslut inte vet när du ska ta dig själv på allvar eller inte.  Kära 10 åriga Jag - Jag vill trots allt att du ska veta att än om ingen annan förstår, så förstår jag. Jag tänker inte ljuga för dig & säga att livet är underbart, för det är helt ärligt allt annat än just det, underbart. Livet är förjävligt, tungt, orättvist & så onödigt komplicerat. Du kommer att inse att allt det som är livets gång, är vad som du kommer att ha så extremt svårt för att acceptera. Du kommer att få en emotionell instabil personlighetsstörning & det kommer att bli vad som skiljer dig & dina svårigheter jämfört med andras. Dina svårigheter har "alla människor", bara det att du kommer att få en grövre grad av dessa svårigheter. De kommer att bli ditt handikapp & det kommer du att tvingas lära dig att leva med. Ingen kommer dock att ta hänsyn till det, utan det är du som kommer att tvingas ta hänsyn till andra, för att dom inte förstår. Det är du som ständigt kommer att tvingas anpassa dig, men det är lugnt, för du kommer att vänja dig. Du kommer att bli van att bli behandlad & sedd som om du inte vore något eller någon alls, knappt så att du känner att du är värd luften som du andas.  Kära 10 åriga Jag - Du kommer att bli bekant med en sorg som du aldrig trodde fanns. Du kommer att få sörja dina unga vänners död & du kommer gråtandes, att ifrågasätt vad det är för fel på världen. Du kommer att få leva med så många frågor utan svar & du kommer framför allt att tvingas förklara för de vuxna, trots att du knappt själv vet något svar. Du kommer inte att få den hjälp du behöver & det kommer att göra ont. Du kommer att måsta skrika dig hes men ändå inte få vad du vill ha. Tillslut kommer du att börja ljuga för dig själv, du kommer vara så inpräntad i allt nekande, att du tillslut inte heller anser att du behöver någon för att klara dig. Du kommer att bli nonchalant gentemot dig själv & börja resonera med dig själv på ett så nedvärderande sätt, att om någon bara de visste, så skulle de inte tro att du var riktigt klok. Kära 10 åriga Jag - Det finns ingen garanti för att det någonsin kommer att bli bättre. Du kommer att få leva i ovisshetens land & du kommer att ta dig igenom skiten. Du vet inte hur länge till du orkar gå, men du tar en dag i taget & än så länge så är du iaf 19 år. Var stark, jag håller din hand, kära 10 åriga Jag..