I Stefan Löfvens Sverige...

När jag ändå är igång, när jag ändå befinner mig i en del av denna verklighet & när jag ändå är så pass less som jag är.. Varför inte då fortsätta att ifrågasätta hur man idag, 2017 prioriterar denna så-kallade vården i Sverige..!!! Dom flesta vet nog vid det här laget att vården i Sverige över lag idag (inte bara psykvården), håller på att gå under helt & hållet.  Politiker som på allvar ser de problemen som belastar sjukvården & att sjukvården måste få kosta, vart är ni? När ska vi få uppleva att någon/några politiker säger ifrån & på riktigt tar tag i detta stora problem, när ska någon politiker som vågar stå upp för Sveriges sjukvård öppna käften!? Om inte någon, ja då tycker jag att då kan ju åtminstone någon politiker kliva ner ifrån sin höga häst & ärligt tala om för Sveriges befolkning hur läget ligger till, att samhället inte har råd att ge lika vård till alla, att vissa patientgrupper helt enkelt får stå tillbaka - UTAN vård!! Men helt ärligt, det skulle nog aldrig någonsin förekomma! För som jag ser på saken, så finns det knappast EN enda politiker som har det modet & den karaktären som krävs, för att våga säga detta offentligt - stackaren skulle ju då för Guds skull riskerar att förlora sin plats i politiken inför nästa val!! Nej alltså på riktigt, jag blir FÖRBANNAD!!! När ska detta få ett slut? När ska de ansvariga politikerna ta saken i sina egna händer, istället för att tillexempel beskylla befolkningen för detta problemet!? Som om att det är vi, folket, som söker sjukvård i "onödan", att det är därför vården har det så dåligt ställt! Hur svårt ska det vara att förstå, jag menar det är bara att kolla på hur patientsäkerheten ser ut idag! Folk DÖR på sjukhus hit & dit, patienter vårdas i korridorer, andra blir nekade vård. Patienter tar sitt LIV på psykiatriska slutenvårds avdelningar!!? Alla höga tjänstemän och politiker, tycker ni på riktigt att det är en patientsäkerhet, tycker ni det? När sjukvården är så sjuk att människor mister sina liv, är det rimligt, rättvist & något som tåls att accepteras? NEJ! Man väljer att dra in platser på avdelningar, man drar in antalet resurser, samtidigt som behovet utav både platser & personal bara ökar för varje dag som går! Kan någon förklara för mig, vart i det hela som det ens existerar någon logik? Till att börja med så utsätter man den personal som blir kvar på sin arbetsplats, för en så ohälsosam arbetsmiljö det bara går att få. Jag vet bara själv hur upprörd man blir & att det är lätt hänt att man då klagar på de stackare som faktiskt sliter arslet av sig varje dag, inom vården. Som igår, när jag var missnöjd med att inte få min medicin i rätt tid. Undersköterskan sa bara som så att "jag beklagar verkligen att det blev så! Såhär vill vi inte ha det, men tyvärr så finns inte nog med resurser. Vi får inte hit någon sjuksköterska till våran avdelning utan det är hon på avdelning ett, som även då har avdelning två". Ni hör ju bara själva, EN sjuksköterska på TVÅ avdelningar, vilket då alltså innebär att EN sjuksköterska blir ansvarig för si sådär cirka 30 patienter, ensam!?! Att det ens får gå till på det här sättet & att man ens utsätter den här stackars sköterskan för den press & stress som det innebär att ha så mycket ansvar helt ensam! Man utsätter både personal & patienter för så mycket onödigt lidande & det innebär dessutom så ofantligt många risker!  Att vårdpersonal ska behöva belastas med att folk dör, trots att dom gör allt dom kan med de få resurser som dom har, men att de ändå inte räcker fullt ut! Att vårdpersonal gång på gång skriker ut till samhället, till politikerna att "det här är inte hållbart - GÖR NÅGONTING" & att det ändå inte händer något..? Det känns ju inte så speciellt hoppfullt må jag säga. Och jag undrar minsann en sak, är alla dom där höga tjänstemännen & politiker, är dom inte människor? Är deras jobb så inpräntat i dom, att dom helt tappat känseln för vad som är acceptabelt & inte? Jag menar åter igen; hur långt ska det gå?  Är du sjuk, så ska man ha rätt till vård! Men det har man inte idag. Psykiatrin kan inte alla gånger ta in en patient som är en fara för sig själv & sitt liv. Självmordsbenägna människor får inte alltid den akuta hjälpen de behöver & inte annat sjukt folk heller. Och OM man då emot alla sina förväntningar väl blir intagen för vård, ja då är det såna brister på resurser att du inget annat än förvaras på en vårdavdelning! Det finns ingen som helst tid över för personalen, att hinna se & höra varje enskild individ. För den som i mitt fall, är i behov av att just kanske få prata med någon eller bara ha någon hos sig när man mår skit - det är inte möjligt, när vården ser ut som den gör! Det här är som sagt inte rättvist eller hållbart på något plan alls. Förr eller senare så lär ju personalen själva behöva vårdas på psyket om det ska vara på detta viset & vem ska då vårda dem? Vem ska vårda detta jävla samhället, den dagen då varenda sjuksköterska gått in i väggen & det inte finns någon "nästa"?   -Stefan Löfven, har du tänkt på det? Jag hoppas i alla fall det & att du har en riktigt bra plan för att kunna hantera & styra upp denna förfärliga katastrofen inom vården!  I Stefan Löfvens Sverige, så begår unga människor självmord på grund utav att dom inte ser någon framtid, för att dom inte får den hjälpen som dom behöver, för att dom inte blir tagna på allvar!! I Stefan Löfvens Sverige, så finns snart ingen sjukvård tillgänglig för den som är sjuk - om inte chefen själv, väldigt omgående inser det faktum att det här är något som han måste göra något åt & faktiskt ta på allvar, NU!