För alltid älskad, för alltid saknad, aldrig glömnd!<3
Så många frågor utan svar, så många tankar som snurrar & aldrig slutar att snurra. Så många känslor, som egentligen inte ryms. Känslor som jag aldrig förr har känt, aldrig varit bekant med förr.. Verkligheten kommer ikapp & inom mig så sker det ständigt ett oerhört krig mellan allt ifrån himmel & helvete. Mina ord finns knappt, allt är tomt, mörkt & otroligt overkligt. En utav alla mina största rädslor har nu blivit till en verklighet. Det finns ingen återvändo nu för det enda som finns kvar, är nuet, en oviss framtid & många fina minnen. Sorgen kommer att sätta sina spår & det är helt enkelt bara något som jag & många andra måste lära oss att leva med, hantera på ett vettigt sätt. Något gör det svårt för mig att få mina känslor nerskrivna, sagda, troligtvis så har jag ännu inte riktigt förstått, för jag vill inte förstå, jag kan inte förstå. Allt är bara en oändligt mörk mardröm, så snälla, nyp mig i armen någon & tala om för mig att jag bara drömmer, att det inte är sant. Vi lovade varandra att aldrig lämna jordelivet förrän vi blev gammal & grå. Vi lovade att finnas för varandra, trots att vi periodvis inte var lika tighta. Men oavsett hur relationen svajade, så fanns vi för varandra när den ena skrev eller pratade med den andra. Vi var ju så lika, våra tankar var så lika, vår känslor var så lika. Du hade gjort något dumt, något dumt som jag tidigare också hade gjort, därför så skrev du till just mig för att fråga om du var ensam om tankarna. Svart du fick av mig, bekräftelsen på att du inte var ensam med de väldigt känsliga & skrämmande tankarna, fick dig att bli lugn. Vi pratade om hur ensamma vi kände oss, men vi kom fram till att det iaf var bra att vi hade varandra. Du pratade mycket om precis de känslor som jag också var bekant med väldigt många gånger & du fick bekräftelse på bekräftelse - Du var INTE ENSAM!! Aldrig någonsin är du ensam, var precis vad jag sa till dig. När allt var skit så tog vi varsin cigg där utanför skolan, sedan pratade vi oss försena till lektionerna. Jag lärde dig att det är okej att vara ledsen, det är inte hela världen att komma sent till en lektion, du förstod mig direkt & du blev lugn. Alla de gånger som du har suttit ute på eldskåpet utanför skolan & väntat på mig om mornarna. Vissa dagar med ett leende på läpparna & andra dagar med en väldigt ledsen min & jag behövde inte säga något, för det gjorde du, direkt. Vi pratade om sånt som för någon annan, skulle vara väldigt främmande & skrämmande, men för oss, helt naturligt & vardagligt. Alla de gånger som du skrivit "Meryam..?" och jag har fått hjärtat i halsgropen - fast du ville bara fråga mig något, bara berätta något som tyngde dig. Den gången du var ute mitt i kalla vintern, helt förtvivlad & jag erbjöd mig att komma för att göra dig sällskap, fast du ville inte för att; -"jag vill inte lägga någon tyngd på dig", du var så ledsen att du inte kunde se hur mycket jag faktiskt bara ville hjälpa dig. Men jag respekterade det, med ett dåligt samvete som sa mig att jag faktiskt är maktlös... Så många gånger som jag bara velat ta alla dina bekymmer, all din smärta, all din ångest - men inte kunnat. Jag är glad, tacksam, för alla de dagarna med skratt, alla de dagarna med djupa & långa samtal jag fått med dig. Glad för att du fick ett förtroende för mig & jag ett för dig. Glad att jag fann dig, tacksam för all tid jag har fått spendera med dig, alla kramar jag fått av dig & du av mig. Ditt skratt, ditt leende, din humor, dina påhittiga idéer - allt med dig var så fantastiskt & aldrig någonsin kommer jag att glömma den värme & den glädje som du spred omkring dig. Oavsett hur mörkt & hopplöst vissa av våra stunder tillsammans var, så kunde vi i mellan åt skratta åt något roligt. Vi pratade om att dra på road trip när jag fått mitt körkort, vi pratade om att ses i sommar, om att göra något kul tillsammans..Jag vet helt ärligt inte hur jag ska kunna gå vidare, hur jag ska kunna lära mig att leva med tanken om att du faktiskt har lämnat mig & alla andra med ett stort tomrum. En faktisk tjej, en underbart vacker & go tjej, med helt otroliga egenskaper & förutsättningar. Min trogna & förståndiga vän, min själs tvilling, min, i grund & botten, glada & härliga Emma - du är så älskad & så saknad.. Det är redan så tungt, så förbannat äckligt tungt, utan dig & jag önskar inget annat än att jag bara fick krama om dig en sista gång, att jag bara för en endaste sista gång, fick tala om för dig hur älskad, värdefull & underbar du är. Jag ska göra allt i min makt för att försöka leva för dig, med dig som den ängeln du är bredvid min sida. Jag ska fortsätta skratta & gråta i skolan, jag ska fortsätta kämpa för våra rättigheter, samhällets ungdomars rättigheter - för det ville vi båda göra till fullo när vi blev "stora". Jag ska fortsätta att kämpa, fortsätta att tänka, fortsätta att hjälp, fortsätta att prata, fortsätta att leva, för dig, för mig & för så många andra. Jag ska leva med dig i mina tankar, göra sånt som du inte hann göra, hjälpa så många som du också ville hjälpa. Trots att detta var det sista som fick ske, så har det skett & nu får jag prata med dig i hopp om att du hör mig, fast jag är nog ganska säker på att du gör det, att du hör mig! Aldrig har jag blivit så rörd & så glad, som när du faktiskt sa till mig att;-"Meryam du är en sådan förebild för så många, efter allt du tagit dig igenom & det ska du veta, att du är min stora förebild. Jag ser verkligen upp till dig". Jag såg & jag hörde så väl att du faktiskt menade det du sa & just där & då så lovade jag att försöka göra allt för dig så du slapp känna dig ensam, så att du slapp känna allt själv, för jag skulle känna & ta del av det som du kände, jag skulle bära det med dig.Men nu min vän, så hoppas & ber jag till vår Fader i himlen, att han ska ta hand om dig väl, att du ska få finna den frid, den ro & den trygghet som du så länge har längtat efter. Jag ber att du ska få det riktigt gott där uppe med de andra änglarna. Jag ber att du ibland påminner mig om hur stark du faktiskt var, om hur väl du bara ville få känna en frid i ditt inre - för då kommer jag att orka lite till. Du kommer att vara med mig varje dag, i varje andetag & ögonblick, i varje stund, glada som ledsna, alltid. Sov så gott min älskade Emma & glöm för Guds skull inte bort att du för all evighet, tills den dagen mitt egna hjärta slutar att slå & längre än så; Du kommer att betyda en hel del & lite till för mig, du kommer att vara & är älskad utav mig & jag vet hur du kämpande & vilken otrolig kämpe du var! Vi ses en dag igen & fram till den dagen så kommer mycket att hinna hända & jag lovar att berätta precis allt för dig..†Vila i frid, sov gott, alltid älskad, aldrig glömd - världens finaste ängel!† 3/7-2016