Ett år har passerat..

Aldrig glömmer jag den här dagen, fast för ett år sedan; 3/7-2016, en utav de värsta dagarna i mitt liv. En dag som till en början började precis som alla andra dagar, men som slutade i totalt katastrof, chock, tårar & sorg. En dag som bestod utav minuter som kändes som timmar och utav timmar som kändes som år. Tiden gick så långsamt - fram tills att jag fick beskedet om att du lyckats ta ditt liv; du var död. Efter det, så var det som om tiden stannade upp. Tiden & min värld stod stilla & aldrig har jag gråtit & känt en sådan smärta som jag från den dagen har känt. En outhärdlig smärta & saknad. Vissa dagar går bättre, medan andra känns totalt hopplösa. Ett liv utan den glädjespridaren som vad du var, ett liv utan ditt skratt & din energi som du utstrålade gentemot alla i din omgivning. Fortfarande är det svårt att förstå & än idag så kan jag ofta hoppas på att jag bara ska få möta dig, få höra din röst & att jag bara ska få krama om dig, om så bara för en sista gång. Men trots det, så har nog en större del utav mig förstått, att du inte längre finns bland oss...  -Och det Emma, det gör SÅ ont.. För du ska veta att du är så saknad & så älskad även fast du inte längre lever kvar med oss här på jorden... Jag har kämpat sedan dag ett utan dig, för din skull & jag fortsätter med det, en dag i taget; och varje dag för dig, min älskade, saknade änglavän!<3