”Det är en galen värld som vi lever i..”

Om det är någonting som  jag verkligen har lärt mig & tagit till mig under alla dessa år som jag har kämpat med mig själv. I alla år som jag har kämpat ensam emot samhället, emot min hemska barndom, alla hemska minnen & allt där emellan som har gått emot mig.. Det är; -Att verkligen ALDRIG(!) tillåta någon att tala om för mig, VAD JAG ska göra, HUR JAG ska göra, vad JAG INTE bör göra, och ja, ni förstår..  Jag har varit ensam i så förfärligt många situationer & i allt för många år. Jag har under många år, krigat ensam för min egna rätt till att bara ens få finnas till, för att helt enkelt, ”bara” få leva. Jag har varit tvungen att ta strider & beslut som jag egentligen inte har orkat ta, men som jag bara har varit tvungen att ta. Väldigt mycket för att jag skulle överleva, helt enkelt. Det är många människor som har trampat på mig, där jag har legat helt utslagen på marken. Människor som har fått mig att missuppfatta mitt egenvärde. Det är människor som har försökt tillrättavisa mig (på ett sådant vidrigt sätt, som dom inte ens haft sig rätten till att göra). Det finns människor som har förminskat mig, som har sagt till mig att det som jag känner & det som jag tänker, är FEL! Det finns människor som har bett mig att inte lita på min magkänsla & det finns människor som har fått mig att tveka så in åt helvete för mycket på, mig själv. Vad som jag idag är väldigt tacksam för, är att när jag tittar tillbaka på allt detta, så inser jag rätt mycket.. Jag inser bland annat det faktum att trots att jag har varit ensam & osäker, så har jag ändå alltid gått min egna väg. Jag har struntat rätt mycket i det som ”en bör göra & hur en bör bete sig” & istället gått min egna väg, på min magkänsla & min egna vilja. Jag tror nog att det är min ADHD-Diagnos jag har att tacka väldigt mycket för det. Även min Emotionella instabila personlighetsstörning. Om inte annat dessa två kombinationerna av diagnoser & min allt för breda erfarenhet av livet(?). För jag är en människa som känner var & en utav alla känslor, ungefär TIO gånger så starkare än vad en ”medelsvensson” känner en känsla. Vilket betyder & många gånger helt enkelt är det som avgör hur jag reagerar & eller agerar. Om jag känner en känsla, så känner jag den känslan så, såå starkt, att jag inte ens har en chans att ignorera den känslan & gå på något annat än just den känslan. Utan det i princip som så att den ”aktuella” känslan som jag känner, det är vad som styr mig & vägleder mig i mina beslut, bra som dåliga. Så det är såklart till en väldigt stor fördel för mig, men också till en liten nackdel för mig ibland, vissa gånger. Men oftast gällande när det är till en nackdel, så är det nog nio av tio gånger, något som enbart gäller mig själv.. Jag har enligt väldigt många människor, sällan kört med ”säkra kort”. Men hur kommer det då sig, att jag har klarat mig så pass ”lindrigt” som jag gjort, i ett samhälle som är helt fucked’up? Jag menar, när jag ändå är en så pass sårbar & svag individ, som jag faktiskt skulle  klassa mig själv som..? Hur har jag egentligen orkat med att ta kamp efter kamp? En kamp med allt ifrån vårdpersonal som behandlat mig illa, till allmänna individer som har tagit sig rätten till att döma mig utifrån mina ”avvikande beteenden” i mitt yttrande om orättvisan i detta samhället. Eller t.ex. hur fel så många utav Sveriges system är. Det vet jag faktiskt inte. Men rent spontant så är jag bara så som människa - är det någonting som jag tycker är fel, så säger jag det rakt ut. Tycker jag något annorlunda än någon annan, då står jag upp för det som jag tycker & då får väl folk kalla mig vad fan som helst, eller tycka vad dom vill; - Det är fortfarande (tack & lov), MIN åsikt & jag har all rätt i världen & lite till, att ha min åsikt & framföra den! Så länge jag inte skadar, kränker eller gör någon annan människa illa. Det är faktiskt så, att vi lever i ett demokratiskt land, i ett demokratiskt samhälle & fan ta dig, du som försöker ta ifrån mig min rättighet att yttra mig!  Jag har genom alla åren tagit till med väldigt mycket attityd när jag hamnat i olika situationer med andra människor. Både på gott & ont. Jag har väl även kanske använt mig en gnutta av min (oklara) personlighet. Men, om inte annat mina potentiella egenskaper som individ. Det har hur som helst, oavsett vad det nu är som är vad, så har det verkligen drivit mig framåt! Trots att jag många gånger har känt mig utanför i detta samhället. Dels för att jag väldigt sällan har gått eller går med ”normen” (eller vad man nu ska kalla det för), utan istället så har jag, som sagt, kört mitt egna lilla race. Jag är absolut inte rädd för att framträda som den, verkligen ”utstickande” & unika individen jag är. Jag har liksom aldrig förstått mig på det här med att man ska göra till sig & vara någon som man inte ens är i närheten av att vara - bara för att man är omkring andra (okända) människor..? Visst, att en människa blir väldigt osäker i sig själv & kanske blir mer tillbakadragen i sociala sammanhang. Det blir ju jag lite nu och då, & det är väl mest på grund utav min sociala fobi. Men över lag så kör jag alltid på, oavsett vad, med all den energi jag har eller med all den energi som jag inte har. Jag är i grund och botten en väldigt social & framåt människa. Jag låter mig för det mesta, inte ”dras tillbaka” bara för att jag är ikring andra människor. Liksom fine; -Tyck att jag är för hyperaktiv, att jag är för ärlig, för framåt, eller vad fan människor nu kan tänkas tycka om mig. Men vill ni veta en sak? Jag kunde verkligen inte bry mig mindre om vad någon annan har för åsikt om mig & eller den individ som jag (sorry not sorry), är född till att vara!!  Well, nu kanske ni tänker; ”men vänta.. Vad ville du säga med detta?” Och jo, lyssna nu noga på mig, för; -Det som jag med detta inlägget vill säga & förmedla till omvärlden, är att;  -Oavsett vad, låt ALDRIG någon annan få ta över eller styra vad som faktiskt är DIN vilja. Låt aldrig en annan människa få tala om för DIG, VAD DU ska känna, HUR DU ska tänka, HUR DU ska göra, eller VEM DU ska vara! Om du har en tanke & en känsla om vad som är det rätta - GÅ DÅ PÅ DET! Och visst, vill man, så kan man t.ex. fråga om råd eller tips, men kom då ändå alltid ihåg att inte glömma bort vad det är som du själv vill & känner! Det är aldrig någon som kommer att tacka dig för att du kämpade för dig själv. Det är aldrig någon som kommer att komma krypandes på knä till dig & tacka dig, för att du stod upp för dig själv. För att du stod upp för ditt värde som människa & DIN åsikt såväl som DIN vilja!  Tro det eller ej, men det är faktiskt som så att, det är ENDAST DU, DIG SJÄLV, som kommer att tacka dig själv, för allt det som du slitit med! För allt det som du sliter med, för allt det som du kämpar för & för allt det som du kämpar med; Så är det enbart dig själv, som du i slutändan har att tacka dig själv för det!  Så kom igen, stå på dig. Låt ingen annan få stå på dig. Låt inte någon annan få förstöra DITT LIV! Om ditt liv ska förstöras, se då till att det är du själv som förstör det & inte någon annan!! Låt inte någon annan få ta DITT VÄRDE som människa på denna jord, ifrån dig. Tillåt bara inte det! Det finns sååå många energitjuvar, bedragare, avundsjuka & rent av, elaka människor runtomkring oss. Så var observant, tänk på att DU faktiskt har ett egenvärde & en rättighet till frihet i detta samhället & i denna värld som vi lever i. Visst, jag ska inte säga att det är lätt, för det vet jag av egen erfarenhet att det definitivt inte är.. Men ändå, jag påminner därför om detta. Ibland så får vi människor liksom som ett tunnelseende, vi blir lite för väl trångsynta. Därför så kan det då behövas att någon eller något får en att se sig omkring & kanske börja se på saker & ting ur ett annat perspektiv.  Jag är en människa som bryr mig så otroligt mycket om dom som jag älskar (och knappt ens känner). Kanske att jag ibland till & med bryr mig lite för mycket om andra, för mitt egna välmåendes bästa. Många gånger kan det kännas tungt, att liksom inte kunna sluta känna så mycket & bry sig så mycket om andra, men.. de flesta gångerna så är det i slutändan, ändå alltid värt det! För att få göra skillnad, att få hjälpa andra människor, eller ”bara” få hjälpa till med att underlätta för någon - det är något utav det bästa jag vet. För då, ja, då så mår jag förr eller senare, väldigt, väldigt bra i både hjärta & själ! Var rädda om varandra hörni!