Där & då

Dom flesta skulle nog säga att jag är frisk, och när jag mår bra så är jag ganska stark i mina åsikter, jag vet vad jag tycker och tänker. Jag vet vad jag vill och vart jag ska. Där och då har jag svårt att tänka sig att alla de där mörka, elaka tankarna som jag vet är fel ska komma tillbaka, just för att jag vet att de inte är sanning. Det är lite som att jag har en skyddande hinna över mig när jag mår bra, hur mycket tankarna än försöker så når de liksom inte fram, kommer inte in. Men minsta lilla spricka i det där skalet så ser de sin öppning, sin chans, och jag blir bombarderad.Som ett exempel kan jag berätta att när jag mår bra så tänker jag inga tankar på att jag behöver gå ner i vikt, träna två timmar om dagen eller svälta mig själv. Jag vet att det inte är mitt liv, för det är den sjuka sidan, och det är inte där jag vill vara. Härom veckan hade jag en dag när jag kände mig svag, eländig och bara inte räckte till. Då kom dom svarta tankarna smygande. ”Om du går ner 6 kg till då mår du bättre”. ” Du kanske skulle testa en diet”. ”Om du bara hade haft större kontroll på dig själv så vore allt bra nu”. I några minuter så var jag helt uppslukad, de där tänkarna låter ju rätt, de förvandlas ju liksom till en sanning.  Men när jag stod där på toaletten och såg mig själv i spelgen så vaknade mitt riktiga jag till liv igen, och jag kunde se att de där tankarna bara var tankar och att det inte var min verklighet. Tankarna hängde efter mig hela dagen, de försöker övertyga mig, fånga mig, kontrollera mig, men jag lät dem till en viss del, inte få övertag.När jag mår dåligt och inte kan kontrollera eller slå undan de där känslorna är det så lätt att jag hamnar i den där situationen då jag försöker att kontrollera något annat, bara för att få den där känslan att försvinna. Även om det känns som en lätt och rätt lösning just där & då, så vet jag ju någonstans innerst inne, att det inte är det bästa för mig. Om jag själv inte är stark nog att acceptera dessa tankar utan att följa dem, så kanske jag borde börja göra ett tankekort, typ skriva en lista eller bära med mig en symbol av något slag, som kanske kan hjälpa mig att påminna mig om min friska sida, mina verkliga, positiva tankar. Det kanske kan vara något som hjälper mig och något som får mig att stanna upp, istället för att följa med. För även om jag vet vad som är rätt eller fel, friskt eller sjukt, just där & då, så vet jag att det är lätt att tappa bort den vetskapen i stunder där jag mår som sämst...