träning = magi?

Jag vet inte om det är träningen som har påverkat mig, men jag känner saker starkare nu än vad jag har gjort på väääldigt länge.Jag inser nu att jag i, kanske ett års tid, har varit helt likgiltig inför många saker. Jag har inte känt mig taggad på nåt, inte längtat efter något annat än att fly vardagen. Jag har inte ens tyckt att det har varit roligt att studera (vilket jag tidigare alltid har äälskat). Inte ens när jag bokat en utlandsresa eller har en rolig helg framför mig har jag känt det. Jag har snarare känt ångest över att behöva packa, spendera massor av pengar och behöva vara glad en hel helg.Det är som att allting är mycket tydligare nu, och inte lika stressigt. Det är som att min kropp och min hjärna har varit ett blurrr av förvirring, förväntan inför något, förväntningar på mig själv, längtan att komma längre eller fly, stress och allt det har bara kraschat mina förmågor att känna något annat än typ ångest och nedstämdhet. Men nu känner jag mig oftast glad och har framförallt ett lugn i kroppen som gör att jag känner mig trygg i mig själv. Jag njuter mycket mer av god mat. Jag tycker inte längre det är jobbigt att göra ärenden utan tycker snarare det är kul. Jag har nästan alltid en bra känsla i kroppen. Och även när jag inte har en bra känsla i kroppen, så känns det på ett annat sätt än vad det har gjort tidigare. Denna text känns huur luddig som helst och jag vet inte om jag har gjort mig förstådd överhuvudtaget. Men det jag ville förmedla var att: Jag längtar till saker nu. Jag känner saker. När jag skrattar så skrattar jag på riktigt. Jag ser saker. Jag har en hunger och ett driv. Jag vill uppleva och fånga världen.Och för bara en knapp månad sen skrev jag ett inlägg där om att jag hade ångest hela tiden. Och det enda jag förändrat sen dess är mina träningsrutiner. Coolt va?