Tankar om att vara en korkad och utnyttjad jävel

Jag känner mig så jävla lurad, korkad, bedragen, blottad och bortgjord. För några år sedan tyckte jag om en människa väldigt mycket. Jag öppnade mig för honom och presenterade honom för mina vänner och min familj. Han verkade tycka om mig lika mycket som jag tyckte om honom och hans nära och kära välkomnade mig med öppna armar. Han berättade om sitt liv, om sin trassliga relation med den berömda pappan som inte ville ha honom, om hans viktiga arbete, om hans erfarenheter i privatlivet och professionellt. Han berättade om sina drömmar och framtidsplaner, han hade allt han behövde och hans framtid var säkrad förutom en liten detalj, mig. Jag svalde allt han sa med hull och hår. Han umgicks med min lillebror och pappa på egen hand, spenderade sena nätter i mina vänners sällskap och tog del av allt som var jag, min verklighet och mitt liv.Då, när vi bröt relationen kändes det på ett sätt skönt eftersom jag visste att jag bara var en del av hans dröm om det perfekta livet i Sverige. Jag var endast en tjej med rätt hårfärg och medborgarskap, jag var utbytbar. Jag visste att mina kvalitéer inte uppskattades av honom och jag visste att jag inte kunde låta mig tystas av honom. Även fast mitt hjärta brann och mina lungor fick slut på luft i samma stund som jag förstod att det var över.Men idag är det inte det så kallade "förtryck" han utsatte mig för som skaver i mig utan det är alla lögner. I efterhand har det visat sig att jag bjudit in en främling att leka med min lillebror, äta tacos med min familj och skratta med mina vänner. Jag har haft en främling i min säng och anförtrott en del av mig själv till någon jag idag bara vet namnet på. Allt han berättade om sin familj, om sin pappa, om sitt yrke, om sitt liv har varit lögner. Hans pappa är inte den berömda mannen som förskjutit sin son. Vem är hans pappa då? Och vem är han då om inte den oönskade sonen? Vem är han om han inte är den han sa att han var? Vem var det jag föll för och vem var det jag bröt upp med? Jag har ingen aning. Jag vet inte vad som är lögn och vad som är verklighet. Ibland känns det som om allting bara är en mardröm jag inbillat mig, att ingenting faktiskt hänt. Jag önskar att det vore så. Men jag vet att så inte är fallet och jag skäms. Jag skäms över hur lurad jag blivit, hur jag kunde tro på allt han sa. Jag skäms över risken jag utsatt mina vänner och familj för. Jag känner mig så korkad och lurad. Varför gjorde han såhär mot mig?