Ta tillbaka den förlorade kärleken

Jag är så nära på att ta tillbaka allt, på att ta tillbaka honom. Eller i alla fall försöka. Jag har kontaktat hans vän. Vi pratar regelbundet. Jag vill skriva hans namn och fråga hur han mår, säga att jag ångrar mig och vill ha tillbaka honom. Men jag vet att när jag väl sagt hans namn så finns det ingen återvändo. Då kan jag inte ta tillbaka det. Minnen blandas samman och skapar en sörja, det är svårt att särskilja på vad som är vad, korta minnesbilder visas upp. Jag vet inte om det är värt det, om jag borde kämpa för honom eller släppa allt och försöka gå vidare. Jag andas lättare med honom, jag får ett syfte, en mening. Jag får ett sammanhang, en titel och tydliga regler att följa. Men jag vet ärligt talat inte om det är värt det och jag vet inte ens om han vill ha mig idag. Jag vet knappt vem han är idag, om han någonsin ens var den har uttalade sig för att vara.