Slutet för pillret

Jag har bestämt mig och det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot måndagen som komma skall. Dagen då jag slutar med p-piller. Som tonåring slutade jag med antidepressiva i samband med att jag började med p-piller. Efter det har jag tagit två kortare uppehåll och varje gång blivit drabbad av den där ständiga nedstämdheten samt de plötsliga utbrotten och den stora hjärtskärande sorgen vid PMS. Jag skulle lätt kunna påstå att mitt mående är beroende av att jag tar dessa p-piller och jag är frustrerad över det faktum att jag är det. Det som däremot gör mig galen är tanken på detta system som på rutin skriver ut ppiller till nedstämda unga kvinnor utan att bry sig om vad det är som ligger till grund för denna nedstämdhet. Liksom HUR kan det inte ligga i hela samhällets intresse att den kvinnliga befolkningen ska kunna må bra och känna sig glada och stabila utan att stoppa i sig hormoner? Anledningen är såklart ekonomi och lobbying från medicinbolagen, I know. MEN ÄNDÅ. För min egen skull tänker jag att jag ska börja logga mitt mående, dels för att det är intressant men framförallt för att kunna upptäcka om(/när) det börjar gå utför. Wish me luck!