Misslyckanden och osäkerhet

Grejen är den att jag aldrig misslyckats förut. Jag har aldrig varit en osmart person, personen som det går dåligt för. Förutom nu då. Det var aldrig meningen att jag skulle bli den personen. ALDRIG.   Misslyckande väcker en ny sorts osäkerhet. En typ av osäkerhet som bekräftar det man aldrig riktigt tillåtit sig tänka om sig själv. ”Ja, du ÄR dum, ful, värdelös. Japp. Så enkelt är det bara. Se bara på ditt liv. Menar du att du är smart? Omtyckt? Lycklig? Gjort bra val i livet? Nej, tänkte väl det.” Vad gör man för att göra saken bättre? Vad gör ni? Jag har verkligen ingen aning.