Livet är en bok

När saker och ting blir för stora för att greppa och när livet ställer för många omöjliga frågor brukar jag bara tänka att jag är en karaktär i en bok. Och att alla andra är det också. Att hela livet: jorden, marken och allt det självklara är en bok och vi människor är karaktärer, stereotyper på vårt egna stereotypa sätt. Vår föreläsare lärde oss idag att det är ”OBS!!!”-viktigt att komma ihåg att karaktärer i böcker inte är individer, utan bara karaktärer – skapade av ord. Men vad är skillnaden då? Tänker jag. Vi är ju också bara karaktärer – utplacerade på olika platser i världen, formade av kultur och omgivning. Vi är också bara skapade av ord som sagt åt oss vad som är rätt och fel, hur man ska bete sig och vad som är eftersträvansvärt i livet. Jag vet inte. Ibland är det bara enklare att se på saker när man föreställer sig livet som en bok. Du är du, och jag är jag. Och livet är livet. Krångligare än så kanske det inte behöver vara.