Jag är helst rik och frisk

Alltså guuuud vad trött jag blir på det här jävla systemet. Det fungerar inte med mitt-emellan vård, antingen privatiserar vi hela skiten och låter rikast vinna eller så återgår vi till den medelmåttiga men trygga statliga vården där alla ändå kan räkna med att få träffa en läkare. Som 23 år gammal ska jag väl ändå förväntas kunna: 1. boka en tid hos läkare på egen hand och 2. träffa en läkare och få min sak prövad. Men icke. Som 23 år gammal behöver min mamma föra min talan och använda sitt efternamn för att kvinnan i receptionen ska haja till och ge mig en tid hos läkaren. Som 23 år gammal behöver min mamma informera den inte så påläste stafettläkaren om min diagnos som sedan drar tillbaka sin bedömning och gör en 360 från ingen medicin till stor dos medicin.Jag är 23 år och absolut inte feg, icke påläst eller larvig. Jag är tvärt om mycket saklig och medveten. Men ändå behöver jag be mamsen om hjälp vid kontakt med sjukvården. Jag undrar då vad som händer med alla de tusentals som inte har en mamma som backar en? De som inte klarar av att så på sig mot de eviga ifrågasättandena inom sjukvården? Vad fan gör dem? Accepterar läget och ligger hemma i sin sjukdom? Åker utomlands och söker vård? Facetimear en doktor som sedan skickar remiss till samma sketna ifrågasättande stafettläkare?Snälla värld, låt mig vara svinrik eller gift med en person från något kapitalistiskt monsterland om jag i framtiden ska föda ett barn. För en förlossning är det jag minst av allt vill uppleva i vårat fina svenska välfärdssamhälle.