Jag är glad

Gud vad jag känner mig fri och levande. Jag går ut, äter, har kul och känner mig fri. Ingenting och ingen kan komma åt mig, trycka ner mig eller få mig att känna mig dålig, inte ens jag själv. Jag dansar, skrattar högt och jag håller låda. Jag ser avundsjuka blickar från min omgivning, som säger åt mig att tona ner, att inte leva ut. Men jag ler bara och tänker "jag hoppas att du en dag också vågar och kan". Jag ser även andra blickar från omgivningen, tjejer som ler och blinkar med ögonen, en tyst överenskommelse om att vi är på andra sidan, slutat bry oss och killar som blir intresserade, gör små gester, men vågar inte mer än så. De ser att jag är stark, att jag är glad och de förstår att jag tar mig själv i första hand. Jag mötte en gammal bekant, hans leende var lite stelt, osäkert och oärligt. Jag såg det han såg och dagen efter kom det "Kul att se dig! Du såg väldigt glad ut" jag svarade, "Jag är glad."