Års resumé 2014 del 2

Jahopp! Mitt "strax" råkade bli galet manligt och det är nu några dagar senare, höhö..   Men nu ska vi äntligen köra på med del 2 av 2014! Sooom ni väntat va!? Detta är dock den tyngre (btw plz älska mig för att jag böjde "tung" så fint) delen och därmed är denna delen väldigt känslosam att behöva skriva om, så jag varnar känsliga läsare, eller något i den stilen..   Träffade Oskar samma helg som Angelica var hos mig i augusti, och sen hängde vi ganska mycket, iaf i början på hösten. Vi hade väldigt roligt faktiskt! Fin kille det där! Här åt vi pasta och jag spillde.. Typ massor. Alltid ett nöje att få visa upp sitt bordsskick?   Sen då...I oktober fick vi beskedet att min farfar hade cancer och bara två veckor senare så fanns han inte mer. Hela den händelsen var sjukt omtumlande. Det går inte riktigt att sätta ord på alla känslor som man fick gå igenom, på så kort tid. Allt var surrealistiskt och det kändes som om att man inte ens var där, det var som en 3D film ungefär. Min farfar kommer alltid att vara en av de bästa personerna som jag kommer att känna. Han har alltid varit så väldigt stark, på alla sätt man kan tänka sig. En klippa, för så många. Hade det inte varit för honom så hade min släkt aldrig funnits (logiskt visserligen..) men den hade verkligen aldrig varit den samma som den är idag. Han skapade den, formade den, byggde upp den och gjorde den stark. Det är verkligen imponerande hur man kan komma ifrån något trasigt men ändå ha förmåga att bygga något så stabilt. Jag är evigt tacksam att just han, av alla män på denna jord, var just vår farfar, pappa, morfar, broder, vän, gammelmorfar och man.   Det blev några vändor på den där Ölandsbron för mig i höstas alltså. Och när jag tänker efter så var det nog mina första på.. flera år? Hur skamligt är inte det, egentligen?   Det var en fin begravning, om man nu egentligen kan säga att det finns såna..   <3.Oavsett hur tufft det var så är jag såå tacksam över att vi faktiskt kunde vara så många av oss samlade som vi faktiskt var, det blev lite enklare faktiskt. Han ville verkligen ha alla där, in i det sista, det är så fint. Hade det varit jag som varit döende så hade jag troligen mest bara viljat ligga och dö ut i ett hörn helt ensam.   Livet sög lite och jag åt en del flygande jacob.   Vi hade ärligt talat inte lust med något ett tag där, men här fick jag ändå sitta med en av mina finaste vänner och dricka glögg. Det gjorde oss glada faktiskt. Väldigt fin kväll!   November var väldigt mörk och jag var inte vaken en enda gång innan kl tolv? Fast ärligt talat så vet jag inte om jag var vaken efter kl tolv knappt heller... Men den enda morgonen som jag råkade vara ute, så var det plötsligt väldigt fint! Fick minsann livslust av det där och började komma tillbaka till livet.   Plötsligt sa det poff och jag ägde ganska mycket nya nycklar. Ärligt talat så har jag fortfarande inte varit uppe i mitt förråd eller fattat om någon av de där nycklarna ens går till cykelrummet..   I december så såg livet alltså ut såhär. Igen. Jag har alltså flyttat två gånger 2014 och hunnit med att bo i tre olika lägenheter, hur sjukt är inte det? Utöver detta så blev det även en hel del jobb i 2014s sista månad.   Det märktes att jag flyttat en del och jag slutade märka upp alla lådor systematiskt snyggt, och började märka upp dem för deras egentliga innehåll. Hade väl lite sådär halv svårt när jag skulle packa upp dem sen.   Sist men icke minst så tar vi denna bild på de här sjuka, fina och underbara människorna som jag fått äran att spendera hösten och vintern med! Jag har verkligen sjukt bra arbetskamrater, det skall ni veta.   Nu är det januari. Jag mår bra. Jag känner mig lugn och som mig själv igen. På något sätt så känner jag att jag ändå bearbetat hela året på ett övervägande hyfsat bra sätt och jag känner mig extremt nöjd över det! Jag har återfunnit en av mina bästa vänner kan man väl säga, fått ett fantastiskt jobb, träffat nya underbara människor som jag hoppas kan stanna i mitt liv länge. Utöver detta så har jag även bland annat lagat min första risotto någonsin!   Jag har haft ett väldigt konstigt år skulle jag nog vilja uttrycka det, minst sagt. Men ibland måste man ha tuffa år för att komma ut starkare. Jag känner verkligen att jag lärt mig brutalt mycket 2014! Alltså verkligen, det har varit ett sjukt lärorikt år om inte annat. Men så blir det väl när man går igenom grejer och känslor som man aldrig riktigt behövt gå igenom innan.   Jag avslutar nu detta och ser framemot 2015! Jag förväntar mig väl egentligen bara ett lite stabilare år än vad 2014 var. Det känns som det kommer bli ett ganska utmanande år, men det kan ju bli spännande!