Vägen till Körkort - del 2

Jag var aningen hetsig och ville få allt överstökat, så under påsken checkade jag ut från livet och körde intensivt teoriplugg i några dagar i sträck. Vi hade nämligen bokat skrivning av provet på onsdagen efter långhelgen. Jag var tvungen att klara igenom ett visst antal prov på Östermalms Trafikskola's sida för att Kevin skulle skicka iväg mig på provet, så efter att jag suttit och fyllt i ca 15 prov i sträck en hel kväll till tidig morgon samtidigt som jag hällde i mig redbull så blev jag godkänd och fick sticka iväg och göra provet. Nervös som få var jag – men nailade det. EN SÅN SKÖN KÄNSLA! Där efter hade jag två jobbresor inbokade – till NYC och Paris, så det hanns inte med att övningsköra så mycket där i mellan. Man har ju bara två månader på sig att klara proven tillsammans, annars måste man skriva om teorin, något man inte alls är speciellt sugen på. Kevin och jag tyckte sen att jag var redo för uppkörning så vi bokade in tid i Sollentuna. Här vill jag lova att jag var ännu nervösare än vid provet. Jag hatar sånna här stressande situationer och att någon ska sitta och granska dig medan du ska agera rätt. Kevin satt med i bilen, det är valfritt om man vill ha läraren med eller ej – men då kändes det bra att han var med. Mannen jag körde upp med var minst sagt pratglad och babblade loss medan jag försökte koncentrera mig på att köra bil och lyda instruktioner. Mitt i stressade trafiksituationer valde han att fråga mig frågor som vilka kunder vi har på Helium Studios och vad för typ av event vi gör. Helt fel för min koncentrationsförmåga. Så tyvärr blev jag kuggad första gången och på lite onödiga grunder som till och med Kevin höll med om. Men det jag gjorde fel var att inte be honom att prata lite mindre, för det kan man tydligen ha önskemål om. Jag kände mig efter det som världens mest värdelösa person – vilket jag tror att de flesta gör vid ett sånt bakslag. Ledsen, besviken och allt det där. För att det då inte fanns hur mycket tider som helst i Stockholm och för att jag fick för mig att jag ville ta körkortet nu nu nu nu och inte ville vänta ens en dag till, så lyckades jag övertala David att åka på en liten roadtrip med mig till en stad utanför Stockholm. Man hade också någon slags vision om att det till och med kunde vara enklare att köra upp i en mindre stad med mindre trafik. Jag och David körde runt i staden några timmar innan uppkörningen för att bekanta sig med omgivningen. Jag var van vid en liten bensindriven golf sedan jag kör med Kevin men när jag sedan skulle köra upp fick jag en stor bensindriven Volvo. Suck! Han förklarade att den här bilen var lite annorlunda i växlingen och att jag skulle tänka på det. Hans första fråga var även lite spydigt ”hur det kommer sig att jag har kommit hela vägen från Stockholm för att köra upp där”. I en timme varade uppkörningen och jag fick backa runt två hörn, fickparkera flera gånger och göra flera saker om och om igen. Man ska absolut inte enbart skylla allt på körskoleläraren, utan jag hade helt enkelt inte allt som krävdes då heller och min nervositet tar nog lätt över. Men det kändes som om han tyckte jag var en liten Stockholms-råtta som försökte ta den enklare vägen. Kuggade och ni må tro att mitt självförtroende var nere på noll efter detta. Totalt drenerad och förstörd bilar vi hem. Väl efter detta var det som att jag hade glömt höger och vänster, vad rött stoppljus innebar och vad ett övergångsställe betydde. Alla mina kunskaper var som bortblåsta. Kevin förklarade att det i de allra flesta fall blev så efter kuggningar och att fokuset då måste läggas på att bygga upp självförtroendet igen, för jag var ju faktiskt bra på att köra bil, annars hade ju inte Kevin släppt iväg mig på uppkörning från första början. Men jag hade dock så mycket ångest och stress över att tiden höll på att rinna ur sanden och att jag kanske skulle bli tvungen att skriva om Teorin igen, så mitt fokus var någon annanstans. Trots det lyckades Kevin styra mina tanka rätt och jag klarade sen mitt körkort i Sollentuna. VILKEN LÄTTNADSKÄNSLA vill jag lova!  Trafikverket har på senaste fått väldigt mycket kritik för att dem kuggar för stor procent av alla som kör upp, så något fel är det ju! Mer än 50% kuggas i Stockholm, det är ju lite sjukt. Man måste ju ha överseende med att detta är bland det mest nerviga man någonsin har gjort tidigare. Så det är ingen dans på rosor med körkort minsann, och man får inte låta sig ge upp så lätt! Jag klarade det till slut på inte ens i närheten så många lektioner som den första mannen förutspått att jag skulle behöva, plus att jag knappt behövde mängdträna vid sidan av heller. Tack Kevin på Östermalms Trafikskola, kan inget annat än att SUPER-rekomendera honom om man har tankarna på körkort. Lugn, väldigt pedagogisk och nytänkande, istället för alla gamla illaluktande surisar! Mega tack till David att han orkat stå ut med surikrusen och för att han övningskört och pushat mig <3