Min granne Shamanen, helvetes förkylningen och min första beundrare

Det här är precis utanför min dörr, hur ljuvligt är inte det här.  Det är kossor ÖVERALLT och här lyckades jag kanske fånga två av dem vid ett lite intimare tillfälle :) <3 Top & trousers - Free PeopleBag bought in Mexico Igår kväll var det strömavbrott hela kvällen, så jag tror man får vänja sig med att det inte riktigt blir som man planerat alltid. Istället för att jobba så läste jag min bok med ett tänt ljus hela kvällen, inte helt fel :) Eftersom jag fortfarande är rätt rejält sjuk så har jag försökt att sova så mycket som möjligt och inte vara i solen. Första dagen somnade jag vid 22:00 och vaknade vid 14 dagen därpå. VÄLDIGT länge för en morgonpigg typ som mig, men sov ju inte så mycket på flygen så jag antar att min kropp skrek efter sömn. Dock med en hel del avbrott på grund av min högst irriterande hosta som inte verkar vilja släppa alls. Dagen efter det sov jag nästan lika länge. Har heller inte vågar mig ut i solen heller eftersom jag fortfarande är dålig, det är nog ingen bra kombo.  Så första dagen när jag var här så hörde jag en ljuvlig flöjt spelas precis utanför mitt rum på eftermiddagen. Jag tog med min bok för att sätta mig bredvid och lyssna och där satt en gammal man med långt vitt hår och lät tonerna flöda fritt. Efter några minuter la han ner flöjten och vi började samtala. Det visade sig att han var shaman och reste världen över under vinterhalvåret och hade olika sessions, han hade precis varit uppe i Arambol i norra Goa i 2,5 månad för massa retreats. Han är amerikanare men otippat nog är han bosatt i Sverige, i Skåne under somrarna och hade bott i Stockholm i nästan tio år tidigare. Jag blev såklart väldigt nyfiken och hade tusen frågor, men han hade lika mycket frågor om mig. Så fort jag blivit lite bättre ska vi gå ut och äta middag och han ska visa mig något favorit ställe han har här i Agonda, även ge mig massa tips inför min resa. Har redan hunnit få hur mycket tips som helst av Rob (som han heter) bara av att sitta och småprata på balkongen. Eftersom vi bor grannar så har vi stött på varann flera gånger och jag har fått massa spännande örtmedicin för min förkylning. Jag har även själv varit jakt ”ute på stan” hehe, efter ett apotek, men hittade lite flytande örter från Himalaya som ska hjälpa.  Så die förkylning die!! Har inte tid med dig! Jag har även fått mig en helt galen första beundrare här i Agonda också. Han har ett litet stånd precis där mitt hotell ligger och första kvällen när jag var ute och på jakt efter medicin så snärjde han mig genom att ge komplimanger för min väska och att han gärna ville ta en bild för att han själv var designer. Såklart han skulle få ta en bild, men sen ville han ta en bild inomhus istället eftersom det var så dåligt ljus och jag var för trött för att reflektera över att han ville något annat än att just ta en bild. Efter bilden var tagen ville han att jag skulle sätta mig och frågade om jag ville ha chai eller något annat. Varav jag försökte förklara att jag var sjuk och bara ville gå hem. Han sa att han verkligen ville lära känna mig, att han inte var som de andra försäljarna, jag behöver inte köpa någonting från honom utan han ville bara bli min bästa kompis. Jag försökte vänligt igen förklara att jag behövde gå hem och att vi kanske kunde prata lite någon annan kväll istället. Han frågade om vi kunde ta en selfie bara varav jag sa ja, men sen ville han tagga mig på instagram och jag försökte säga att jag ingen hade. Men detta var en väldigt påstridig kille som inte gav upp i första taget och han ville verkligen inte släppa ut mig från sin lilla butik. Förstå mig rätt, detta var en harmlös liten tanig pojk men jag kunde inte förmå mig att vara otrevlig och storma ut. Så till slut gav jag mig, lät honom tagga mig på instagram och lovade att jag skulle komma tillbaka en annan dag - för att få gå. Sen dess har jag nog haft like-rekord på Instgaram, aldrig någon som like:at och kommenterat sååå mycket bilder på en och samma gång. Dumt av mig att lova att jag skulle komma tillbaka och dricka te också, eftersom han bor precis bredvid. Det var den enkla vägen ut i mitt trötta tillstånd då. Så nu har jag fått anstränga mig och gå omvägar för att jag inte orkar möta honom igen haha. p&k