Hey Alien in there ?!

Livet flyter på ganska annorlunda för mig om man jämför med min omgivning just nu. Eller… Min gamla omgivning kanske, vilket inte riktigt är 100% verklighet längre. Men jag har aldrig varit i en större ”baby boom” i mitt liv. Min ex-pojkvän ska bli pappa den här sommaren. Min barndomskompis ska bli mamma för andra gången. En annan av mina bästa vänner är också gravid!!! Några andra av mina nära vänner blev precis med barn och det känns som att resten är gravida. Hela blogg-världen, som jag antar att jag är en del av, exploderar av barn i Sverige just nu. Det är galet faktiskt. Men jag antar att jag är i den åldern nu när det här är huvudtemat i livet.  Medan mina egna tankar är mer ”håll de där spermierna i din pung, rikta energin uppåt och låt oss använda den här starka och potenta energin till att vara så vilda som möjligt”. INTE för att jag inte vill ha barn. Jag vet inte om jag vill ha barn. Ni frågar mig alltid det här i min frågestunder, som att det är en sån självklar plan i livet – att när man blir äldre  hittar man en partner, startar en familj skaffar barn. Jag säger inte att det är fel, det här är bara en konditionering som de flesta av oss har. Om livet flyter på i den riktningen och det är menat kommer det adderas små miniatyr människor i mitt liv. Men om jag ska vara helt ärlig, så skulle jag nog vilja ha barn någongång i framtiden. Mest för anledningen att det hade varit en så cool erfarenhet att gå igenom vad hela min kropp är skapt för att göra – reproducera och skapa en ny människa. Den här perioden av att vara gravid, alla känslor som kommer i det, hur kroppen förändras och gå igenom det tillsammans med någon du älskar. Att faktiskt slå ihop din livskraft med någon annans så det kan bli till en. Som jag sa. Om det är meningen - så händer det. Jag litar på universum i det här. Det är bara väldigt viktigt för mig att hitta rätt partner för det också, för mina tankar nu är att jag vill dela den här resan med någon. Det är så viktigt för mig att man har samma värderingar i livet som din partner, och att du tänker lika i frågor om hur man uppfostrar ett barn. Jag har sett så många situationer i mina senaste år när jag rest där vänner har separerat från sina partners och hur de sen använder sina barn för att få vad de vill. Det kanske också är också lite svårare med en nomad livsstil som jag har att inte vara tillsammans med sin partner och ha en familj. Men det MEST viktigaste är att jag vill ha den mest grundade versionen av kärlek till den här personen, så att vi båda tänker i samma banor och att barnet alltid är vår första prioritering tillsammans - och att man försöka att göra det bästa av situationen om vi separerar. För det är något du behöver ha i åtanke som en möjlighet. Så att du kan ha en hälsosam relation och fortfarande uppfostra ett barn tillsammans även om du inte delar en intim kärleksrelation längre.  Men jag skulle såklart gå in i en djup kärleksrelation där barn är en möjlighet, med en intention av att du vill växa tillsammans med din partner – och utvecklas till de bästa versionerna av sig själv och dansa tillsammans genom livet. Försöka lösa alla motgångar istället för att springa ifrån dem. Hjälpa varandra i ens personliga resor. Se vad som är mjöligt att jobba med och kanske ändra relationen i samma takt som du utvecklas i nya mönster med livet. Jag säger bara att du aldrig vet, och att det därför jag skulle tänka en extra gång innan jag skapar ett nytt liv här på jorden med någon annan. Så det inte bara är byggt på tillfällig passion. Och det här är ingen kritik till någon där ute – jag säger inte att mitt sätt är rätt. Inte alls så – det är bara så jag tänker kring det här ämnet och jag delar med mig. Och… ANGÅENDE den här bilden. Nej nej… Jag är INTE gravid. Det här inlägget var faktiskt menat att handla om att alla mina vänner blir gravida men med huvud ämnet att vara gluten intolerant. Det växlade lite. Eller… Det här var jag häromdagen… Och faktiskt mig många andra gånger den här månaden. Min mage är helt klart orolig. Det är som att jag bara kan lukta på lite gluten och min kropp reagerar som en tickande bomb. Om jag lagar all min mat själv är det aldrig några problem då jag har kontroll över ingredienserna. Men det händer att jag då och då går till en restaurang, och frågar 2-5 gånger om de verkligen verkligen är säkra på att maten är glutenfri, och ja säger dem, men sen är det ändå gluten i maten. Sen får jag den mest galna uppblåsta magen. Min mage sväller upp som en sprängfull ballong med kramper och sen några dagar av förstoppning adderat. LYCKLIGTVIS har jag hittat kaffe lavemang som hjälper till i detta fall. Dag 2 kan jag hjälpa min kropp att lösa problemet genom att spola ur det. Men fortfarande får jag den här första dagen av att vara uppblåst och ha kramper + att min mage bara blir orolig generellt från hela processen.  Ni är så så lyckliga som inte har gluten intolerans – det är verkligen JÄTTEjobbigt. Men… det är livet… Lyckligtvis är jag välsignad med andra saker ❤ ENGLISH Life is just flowing very differently for me in comparison to my surrounding right now. Or... My old surroundings actually, which actually isn't really my 100% reality anymore. But I have never been in a bigger baby boom in my life. My ex boyfriend is becoming a dad this summer. My childhood friend is becoming mum for the second time. Another one of my best friends is also pregnant !!! A few of my close friends recently gave birth and it feels like the rest is pregnant. The whole blogging world which I guess I am a part of is just exploding with pregnancy in Sweden right now. It’s crazy actually. But I guess I’m coming up in this age where this is the main theme in life. While my own thoughts is more "keep those sperms in your sack, sublime your energy upwards and let's use this power potent energy to be as wild as possible”. NOT that I don’t want kids. I don’t know if I want kids. You guys always ask this in my Q/A’s, like it's such an obvious plan in life - that you grow older and you start a family with someone. Not saying that it’s something wrong, this is just a conditioning most of us have. If it flows for me and if it’s meant to be there will be an add on with miniature humans in my life. But with some truth I believe that in some stage in life - that I would want kids in my life. Mostly for the reason that it would be such an cool experience to really go through the whole process of what my body is made to be doing - reproduce and create another human being. This period of being pregnant, all emotions that will come to this, how the body will change, to experience this path with someone you love. To actually infuse your life force together with someone else so it becomes one. Like I said. If it is meant to happen - it will. And I trust the universe in this. Its just really important for me to find the right partner for it too, cause my thoughts now is that I would like to share this journey with someone. So important for me that you have the same values in life as your partner, and that you think the same regarding questions around how to raise a child. I have seen so many situation in my last traveling years now with friends who have split up with their partners and how they use their kid as a tool to get what they want. It’s also a bit trickier with the type of nomad lifestyle that I have to not be together with your partner and have a family. But MOST important is that I want to have the most grounded version of love with this person, so that we both would think in the direction that the kid will always be our number 1 priority together, and just try to make the best situation possible if we would ever split up. Cause that is something you need to keep in mind as a possibility. So that you can keep a healthy relationship and still raise your child together even though you don’t share an intimate love relationship any longer.  But I would obviously enter a deep partnership where kids is a possibility, with the intention that you want to grow together - and evolve to your best versions of yourselves in a dance together. Try to solve obstacles along the way instead of running away from them. Help each other in their personal paths. See what is possible to work with and maybe change the relationship in the same pace as you personally grow and evolve into new patterns in life. I’m just saying that you never know what the future will give you, and thats why I would really think twice before putting a life into this earth with someone. So it’s just not build on temporary passion. And this is no critic to anyone out there - I’m not saying my way of thinking is the right way of thinking. Not like that at all - this is just how I think regarding this topic :) And… REGARDING this picture… No no… I’m NOT pregnant. This post was actually supposed to be about that all my friends is getting pregnant but as main topic with gluten intolerance haha. That the only thing my belly is getting swollen about its gluten. The topic shifted a bit. Well… This was me the other day… and actually me a few times last month. An upset stomach for sure. It’s like I can just smell a little bit of gluten and my body reacts like a ticking bomb. If I cook all my food for myself there is never any problems cause then I’m in control of the ingredients. But it happens every now and then that I go to a restaurant, and I ask 2-5 times if they are really really sure that the food is gluten free, I get a yes, and then anyway there is gluten in the food. And I get this crazy bloated. My stomach swells up like a stretched balloon with cramps and then it moves on to a few days of constipation. LUCKILY I have found coffee enemas which helps in this case. Day 2 I can help my body to stop my constipation with flushing it out. But still I get this first day of being bloated and cramps + my stomach just gets upset in general from the whole process.  So lucky you guys with no Gluten Intolerance - it is just REALLY shitty. But hey… its life… Luckily I got blessed with lots of other stuff <3