19/11/13

Vill tillbaks till den första juni då Kent vandrade in på Ullevi och började med att spela en av mina favoritlåtar: Vi kan väl vänta tills imorgon. Det största för mig den kvällen var när Jocke hade ett tal om att vi alla måste visa ett stort ansvar för att sparka ut de rasistiska krafterna ur landet och att de sedan spelade Sverige där Jocke sjunger i refrängen: Välkommen, välkommen hit. Vem du än är, var du än är. Så. Jäkla. Fint.    Längtar. Längtar. Längtar tills nästa Kentturné drar igång. Jag hoppas det är snart, i vinter kanske för jag orkar inte vänta längre. Finns verkligen inget finare för mig än den känslan man har några dagarna innan en Kentkonsert och när den dagen väl kommer så är man lyckligast på jorden. Det är bara så.   Det är som att det bara är jag och Kent. Herregud vad ni gjort mycket för mig. Jag är ingenting utan er musik, era personligheter, era texter. När jag var fem och sjöng på 747 i bilen med pappa så var det redan klart, att ni skulle bli bandet i mitt liv.