Jag får visst tycka synd om Paris

Vad är det som händer egentligen? :( Fick notiser från Aftonbladet ganska sent i fredagskväll om vad som hände i Paris, men då var allting så nytt och så oklart. Man hade inte fastställt hur många attacker det var, hur många som var skadade och hur många som var döda. På lördagen när jag stod på jobbet strömmade det in extrasändningar och uppdateringar om läget i Paris och många, inklusive mig, visade sitt stöd i sociala medier. Med all rätt, eller hur?Ändå är det flera stycken som inte väljer att göra det på grund av det också är synd om många andra. What? Jag är verkligen ledsen över att nyheten om attacken i Libanon, som många av dessa människor nämner, inte har nått mig. Jag hade ingen aning, det har ju knappt stått nånstans. Men hade det blivit lika uppmärksammat i medier som nyheten i Paris blev så hade ju garanterat Facebook varit fyllt med libanesiska flaggor. Men just eftersom få har hört mycket alls om attenatet i Libanon så har inte detta synts lika mycket. Vad man inte får glömma är ju att stödet till Paris är ett symboliskt stöd; vi ställer oss emot terror med Paris som symbol för vad terrorn kan medföra för de som faller offer. Jag ställer mig inte emot Libanon för att jag visar mitt stöd till Paris, jag visar snarare stöd till dem båda. Så jo, jag får visst tycka synd om Paris. Jag ska inte sitta med skämskudde om jag tillfälligt ändrar min profilbild till Frankrikes färger, det är inte fel av mig att visa mitt stöd på Instagram eller Twitter.  Hur ser ni på detta? Är det inte medierna, om några, som vi ska skuldlägga för att vi bara exponeras för det dom vill visa oss? Jag tänker i varje fall inte sitta och ha dåligt samvete för att jag hyllar, stöttar och supporterar. Jag gör detta för att jag hatar terror och är livrädd för den. Jag kan inte tänka mig något mer skrämmande än att samma sak ska hända i Sverige och jag lider med alla i Paris, Libanon, Nigeria, Syrien - alla.