OM ATT VARA STARK - \"KAN INTE TA STUDENTEN\"

Här står jag. Marwa Karim. En glad ung 18årig tjej i väntan på mingel och betygen. Jag är så glad och klockan är bara nio på morgonen. Helt sjukt.     I 13 år har jag gått i skolan. Aldrig känt mig trygg. Aldrig känt mig en utav alla dessa elever. Aldrig känt att jag är värd något. Jag har alltid tvekat. Jag har alltid hatat mig själv. Jag har alltid tryckt ner mig själv. Jag har alltid spottat på mig. Jag har alltid ramlat. Jag har alltid snubblat. Och rest mig upp ändå. Oavsett vad. Jag har alltid sett mig som det största problemet någonsin. Jag har aldrig älskat mig. Jag har inte haft ett självförtroende eller självkänsla för den delen. Jag har alltid sagt nej till allt och alla.    I 13 år har jag gått i skolan i olika klasser, med elever som inte gillar mig av olika anledningar. Jag har blivit mobbad hela min uppväxt och skolgång. Jag har alltid varit ensam så länge jag kan minnas. Jag har aldrig haft ett stöd. Varken från klassen eller lärarna. Jag har skolkat. Strunta i min utbildning och gjort mina största misstag i livet.    Men idag (Alltså för två dagar sedan) är det min dag. Idag är det studenten. Idag är det fredag 13 juni och jag är äntligen fri. Som jag längtat. Det är overkligt. För bara några år sedan var jag så himla svag. Jag såg inget ljus i livet. Som jag har kämpat. Och om jag har lyckats med saker och ting - så har jag gjort det på egen hand. Jag skolkade hela lågstadiet och hade inte alls så bra betyg och lärarna tyckte inte om mig. Jag var mobbad och vela bara gå dö. I högstadiet var det likadant. Men FAN vad glad jag var när jag fick hjälp av världens finaste och bästaste lärare. Som hjälpte mig dag in och dag ut. Han var den enda som trodde på mig. Han var den enda som sträckte ut sin hand och gav mig hjälp. Gav mig stöd.  Samtidigt som jag skriver det här just nu, lyssnar jag på Leona Lewis - Run och tårarna rinner bara ner för kinden. Jag trodde aldrig att jag skulle stå här. Med rosor, nallebjörnar, med mitt egna plakat och fullständigt godkända betyg i handen. Jag trodde aldrig att jag skulle få uppleva det här, aldrig någonsin.    Jag har gått från att vara den svagaste människan på jorden. Från att vara helt ensam. Från att aldrig tro på mig själv, till att tro på mig och vad jag gör. Jag har gått från att hata mig själv till att älska mig själv. Jag har gått från att inte ha något betyg till FULLSTÄNDIGT GODKÄNDA BETYG.    Mina lärare och hatare har alltid tvekat och alltid tyckt illa om mig.   Jag fick alltid höra från mina lärare att jag: Är värdelös. Jag ska inte få ta studenten. Jag kommer inte kunna ta studenten. Jag är ett stort problem. Jag är dum i huvudet. Jag förtjänar inte att få godkänd på grund av att jag har koncentrationssvårigheter  och hade svårt för att sitta still och lyssna, skriva, eller göra som lärarna bad mig då jag tappade koncentrationen så lätt.    Jag fick alltid höra från mina hatare att jag: Inte kommer lyckas med något. Att jag förtjänar att dö. Att jag är sådan ful patetiskt liten fitta eller hora.    Men jag säger såhär - I ALLA ERA ANSIKTEN. BÅDE MINA LÄRARE OCH HATARE. Jag är undersköterska nu. Jag har tagit studenten och är fri från skolan. Jag är godkänd, jag har betyg och jag har klarat allt på egen hand. Jag har en karriär och jag har en utbildning. Så kom inte och säg att JAG inte KAN eller LYCKAS.    Till alla er därute. Jag vill bara säga det här. Jag har haft det svårt i mitt liv. Det har vi alla och har det än idag. Glöm inte bort vilka ni är och glöm för guds skull inte hur fucking bra ni alla är. Ibland möter vi den tuffaste stafetten och ibland möter vi den lätta. Det gäller att hålla huvudet högt och verkligen älska och tro på sig själv. För det är då man lyckas. Jag har gjort allt på egen hand. Jag har klarat allt det här själv. Jag är lycklig idag. Jag har tagit studenten. Även fast alla tvekade på mig och trodde aldrig på mig. Jag har min karriär .Jag har ett eget företag och ett eget projekt. Så kom inte och säg att jag inte lyckas, säger jag bara.   Nu är det er tur att visa hela världen att NI kan och KOMMER lyckas. För det vet jag. Stort lycka till fina elever som fortfarande kommer att gå kvar i skolan i några år till. Sluta aldrig kämpa. Kämpa kämpa kämpa på och tro på er själva. Ni, jag, VI, är framtiden. Glöm inte det. Det är endast ni som kan göra skillnad. Och det är endast ni som kan lyckas med skolan. För det är era betyg och ingen annans.    Massor med kärlek.   FÖR JAG HAR FUCKING TAGIT STUDENTEN.