hela jävla livet just nu

  Det är den nionde augusti och jag passar på att gå med bara ben i strumpor som bara används under juni, juli, augusti i öppna skor. Jag läser så många böcker som möjligt för att jag vet att tiden sen inte kommer räcka till. Jag skriver och fotograferar, memorerar och stannar mig själv i varje gathörn där jag viskar tyst ''ta vara på det här nu''. På fredagsmorgnarna går jag podd-promenader i endast linne, för snart måste stickade tröjor på och halsdukar viras tre varv. Äter nektariner springandes till bussen, bara för att de smakar så bra nu. Jag lyssnar på musik som får mig ur balans när jag ligger i skuggan i stadens alla parker och tänker ''jag har nog befunnit mig i varje hörn i den här staden snart''. Jag får bråttom ut ur duschen när jag kommer på att snart väntar tidiga mornar och långa pendelsträckor, då kan jag ju inte stå och slösa tid under rinnande vatten. Jag måste ut, andas, vara, leva för jag vet snart kommer det vara ett minne blott och jag kommer gå hela november och tråna efter just det här som jag missar om jag står i duschen några minuter till. På kvällarna tänker jag att ''jag måste ta tag i den där jobbiga pusselbiten'' men sen kommer jag på mig själv säga nej. Inte nu. Jag måste passa på att springa i linne när temperaturen visar snälla grader, äta nektarinerna för i höst smakar de inte som nu och jag måste passa på att andas för jag vet att tiden som kommer innehåller mindre syre än nu.   Jag önskar mig en snäll höst som ger mig energi till att orka ta mig dit jag vill. Trots att hela livet kommer sättas på spel.   /Frida-Linnéa