du får absolut inte bära läppstift ikväll, speciellt inte cherry red. då kan du ju inte hångla.

Min närmsta vän drar med en värmetång genom mitt tjocka svall och en hårslinga som just blivit till en lock faller mot min knotiga axel. Mina föräldrar ska inte vara hemma under hela helgen, det är därför som det finns utspridda ölburkar i hela lägenheten och som min vinylspelare spelas på högsta volym. Vi ska ut och dansa ikväll för det är ju vad alla säger ska vara det bästa botemedlet när man måste komma över någon som man en gång älskat. Jag tror absolut inte på dem som säger så, det är ett så sorgligt tankesätt tänker jag, min vän är dessvärre en av dem som tror på det. Hon utbrister: ''Men nej!'' och fortsätter med: ''du får absolut inte bära läppstift ikväll, speciellt inte cherry red. Då kan du ju inte hångla.''Jag suckar djupt och ger henne ett ansiktsuttryck som säger att jag ändå inte känner för att kyssa främlingar ikväll. Jag applicerar läppstiftet och min bästa vän ger mig en hängande läpp, jag applicerar ytterligare ett lager för att det kanske är först då som hon förstår att jag bestämt mig. Hon fiskar upp en ny hårslinga med sina fingrar som hon sedan virar runt den heta locktången.   Klockan går, lockarna blir fler. Min vackraste klänning faller handlöst mot mina fräkniga knän, jag känner mig fin. Vi skrattar hejdlöst, min vän och jag.   Hon frågar skämtsamt om hon inte ska skicka ett fotografi på mig till honom och säga att det är försent för att ångra sig nu. Hon ler snällt med osäkra ögon som visar att hon nervöst väntar på en reaktion från mig. En nypa irritation sköljer över mig men jag ångrar mig snabbt. Jag vet att hon menar väl, hon har speciella sätt att visa det på. Hon är mindre känslig än vad jag är och har aldrig blivit dumpad, till exempel. Vi brukar säga att hennes hjärta har skonats från förälskelser. Min bästa vän blir aldrig kär medan jag faller för allt - jag faller för romaner, lyckliga slut, sommarkvällar med vänner och för skäggiga män med slim fit-jeans och mönstrade sticktröjor. Men jag kan nog förstå henne om jag försöker, precis som hon försöker få mig att glömma honom för kvällen.  Vi häver i oss det sista av den ljumma ölen innan vi skyndar oss fram till stans bästa dansklubb. Det är vår tur att gå in nu, min bästa vän sneglar på mig och viskar: ''Let's break some hearts.''    Vi har dansat hela kvällen och mitt under ''Kom igen Lena'' så hittar jag dessutom en fin kille att dansa med, han kunde till och med sjunga med i den snabba delen men jag avvisar honom snabbt när låten liksom magin är över. Rabblar medvetet upp fel siffror i fel ordning när han ber om mitt nummer. Det finns trots allt bara en person som tar upp all min tankekraft 90% av min vakna tid och den personen är ju faktiskt inte han, hur mycket jag än önskar att det vore så enkelt så dansar jag oberört bort från honom. Försvinner in i en dimma.  Det går en timme och jag träffar gamla vänner. Vi sätter oss under värmelampor på utomhusterassen och precis när vi ska resa oss upp för att dansa den sista timmen som natten har kvar att erbjuda så pekar en gammal klasskompis och frågar om killen med det långa håret på dansgolvet inte är mitt hjärtas gamla låga. Det känns som att jag precis tappat andan. ''Jo'', svarar jag ynkligt. Jag har valt mitt rödaste läppstift ikväll men han ser mig inte. Hur kunde han glömma mig så enkelt? Låten som brukade handla om oss börjar att spelas och han hånglar upp någon annan medan han tar henne i handen. Jag tänker att det är såhär det måste kännas i kroppen sekunderna innan man dör och alla organen stannar. Tänker att mina organ hellre skulle få stanna här och nu om det innebar att jag aldrig någonsin skulle behöva se hans läppar mot hennes igen . Jag går hem med krossat splitter i handen, splitter som skulle föreställa något. Kanske skulle de föreställa resterna som blev kvar utav mig när hela komma-över-dig-processen för fem minuter sedan startade om på nytt. (Kärleksklotter klockan 03:19 som egentligen handlar om någon annan.)