Maj

I maj slutade terminen och det var även den bästa månaden i SB, inte för att det hände en massa mer roliga saker, utan för att alla hade kommit varandra så nära. Det var finals och skolan hade hyrt in hoppborgar och therapy dogs för att lugna ned alla stressade elever (finaste SBCC haha<3). Förutom att SBCC är en bra och mysig skola så måste den ju även vara en av de finaste, kolla bara utsikten från trappan upp till skolan. Och hela campuset är sååå fint. Sista helgen tar priset som världens bästa helg. På torsdagen var vi på hemmafest på Ortega följt av efterfest på Brezza i vanlig ordning. Blir helt varm i hjärtat av att se bilden där Lena, Lucas, Gertrud, Fanny och Cajsa sitter och myser på vår äckliga balkong mitt i natten. Det är precis såna stunder jag saknar mest med Santa Barbara, att bara kunna sitta och göra ingenting med sina bästa vänner och vara hur lycklig som helst. På fredagen hade vi den absolut bästa kvällen någonsin. Linus, Lucas och Aleks hade styrt upp ett mountain rave uppe i skogen i bergen och hela Brezzafamiljen drog dit. Vi visste väl inte riktigt vad vi skulle förvänta oss men jag kan knappt sätta ord på det än idag. Det hängde ljusslingor i alla träd och  i mitten stod ett dj-bord med en generator som gav el till allt. Det tog oss en timme att köra upp och det var verkligen mitt ute i ingenstans, ingen el och ingen täckning.  Vi dansade hela natten och när solen gick upp satte sig hela gänget på toppen av en kulle och tittade på den finaste soluppgången vi sett och alla tappra krigare som som fortfarande dansade. Det bästa var inte själva ravet, utan att vi fick vara där med varandra och få ett oslagbart sista minne tillsammans. På lördagen var det fest på Ortega en sista gång. Halvt levande tog vi oss dit och hade en superbra sista kväll. Vi spenderade naten med att sitta på stranden tills solen gick upp. Saknar alla stökiga Brezzalägenheter (speciellt 61 som ni ser nedan) och mina älskade älskade vänner. USCH att jag inte får spendera varje dag några meter ifrån er längre