Små hjärtslag och stor kärlek

Jag vaknade precis av den lille skrikande saken och la upp honom på bröstet. Han blev tyst på en gång. Det är för stort för att förstå hur han kan bli så lugn och trygg av att bara ligga hud mot hud. Nu märker jag tydligt att han vet att det är jag som är mamma. Jag la en hand på honom och kände hans hjärtslag, så kär i honom.Jag slås fortfarande av hur otroligt det är att han låg inne i magen i 9 månader. Att vi har lyckats skapa ett liv, en riktig person. Att han låg där inne hela tiden är så knäppt. Det känns bara som en växande mage och fokus är hela tiden på att "jag är gravid" inte att det ligger en bebis där inne. Jag tror inte att hjärnan kan förstå det. Undrar om det blir lättare att förstå med barn nummer två. Jag tog väldigt bra hand om mig och kroppen under graviditeten och det är jag så glad för nu i efterhand. Allt kretsar nu kring hans välmående och därför känns det skönt att veta att jag har gjort allt i min makt för att han ska må så bra som möjligt. Men jag har också blivit mer medveten om min egen kropp och att jag måste ta hand om den på samma sätt som jag gjorde under dessa månader. Jag kommer fortsätta kolla innehållsförteckningar i mataffären, träna lagom och inte stressa ihjäl mig med jobb. Så jag vill bara påminna er gravida eller inte , var hemma om ni är sjuka eller mår dåligt.  Tacka nej till sånt som ni inte känner för att göra. Vila när ni vill och ta hand om er själva som att ni tar hand om en bebis på utsidan. Kroppen är så viktig att ta hand om, så klyschigt men vi har bara en och den är vi fast med resten av livet.  Tänk att han låg där inne.... ❤️