Mammapaus och pappatid

Igår när jag färgade fransarna så började Arnold  gallskrika  haha, jag fick be personalen dra vagnen till mig och sen leta efter nappen och stoppa in den utan att titta.  Jag löste det galant och vi skrattade rätt mycket.  Jag var på ett nytt ställe också haha. Roligast av allt är att jag har glömt amningsinlägget så det har läckt genom tröjan, ser ni fläcken....  Men ibland blir man trött på skriket, bajsblöjorna, spyorna och mjölkandet. Då är det så viktigt att ta en paus. För att hur mysigt och underbart det än är att ha en bebis så är det jobbigt och påfrestande ibland. Nu har jag bara tagit två pauser sen förlossningen men oj vad det har varit en AHA-upplevelse. Inte att vara borta men att få sakna familjen. Det är garanterat den absolut bästa medicinen för mig. Pumpa mjölk och göra något helt annat i två - tre timmar. För mer än så vill jag inte ha, sen vill jag bara raka vägen hem till familjen. Det är sjukt hur mycket man kan sakna något på bara så kort tid.Man blir liksom lite knäpp börjar nästan ställa frågor i huvudet ”kommer han komma ihåg mig när jag kommer hem”. Både i lördags och igår så lämnade jag Arnold med sin pappa på full babyvakt. Jag tror det är lika viktigt för mig som för Jacob. Det är så lätt att jag som mamma tar det största ansvaret eftersom det är mig som bebisen är beroende av. Jag måste hela tiden tänka på att han kanske behöver mat snart, jag kan inte ens hoppa in i en lång dusch och riktigt slappna av. Men det gör mig ingenting, men man behöver en liten paus ibland. Igår kunde jag verkligen slappna av, i någon timme iaf men det räcker. Sen började jag fundera på om mjölken hemma börjat ta slut haha. Arnold äter SÅ mycket så det är nästan 200 ml om jag ska vara borta i mer än tre timmar.Sen när jag kom hem så var det som att jag träffade familjen för första gången på veckor. Så glad var jag. Jag tror det är extremt viktigt att gå iväg och samla kraft utan bebisen. Plus att det finaste + viktigaste av allt med det här är att Jacob får connecta på ett helt nytt sätt med Arnold. Igår var första gången som han var helt själv med honom och det är så man växer in i sin roll som förälder och lär sig vad man ska göra i alla situationer som kan uppstå. Jag vill inte säga till honom hur han ska byta blöja, vilka kläder som ska användas när eller kommentera på hur han matar Arnold. Det är så viktigt för hans självkänsla att få göra allt sånt själv och att dom två tillsammans hittar sitt sätt.  Igår när jag kom hem så låg Jacob och asgarvade i sängen, han låg och testade alla Snpachat-filter på Arnold och sen var Jacob så nöjd när Arnold somnade på hans bröst. Jag såg att Jacob verkligen var glad och kände sig extremt trygg i att han visste vad han skulle göra. Så summan av kardemumman. Igår kväll klockan 22 när jag kom hem så var vi den lyckligaste familjen. Så häftigt att vi håller på att skapa rutiner får vår alldeles egna familj nu helt utan hjälp från någon annan, jagkänner att vi bara blir starkare och starkare.