Lyckligast på jorden.

Hur kunde det finnas så mycket kärlek gömd inom mig?  Jag har alltid vetet att jag längtat efter en egen familj men aldrig trott att det skulle kännas såhär. Kanske 10% av det här men den här kärleken som låg inom mig är gigantisk.  Det är som ett lyckorus som aldrig tar slut Jag vaknar på natten av hans lilla söta rop på mat och så blir jag överlycklig för att han finns.  Att han håller mig vaken är inga problem. Jag snittar inte mer än 1.5-2h sömn per tillfälle och det kanske blir 4-6 timmar per natt. Men det spelar ingen roll. Jag har svårt för att somna om för jag blir så taggad på morgondagen och allt vi kan hitta på tillsammans. Det spelar ingen roll att vi ska upp kl 06.30 och gå till läkaren för om vi vill så kan vi bara ligga och mysa i sängen resten av dagen.  Vi ska göra allt för första gången, det är en så mäktig känsla. Den första barnvagnspromenaden ska Jacob och jag ta i solen, det känns som världens största resa.  Alltså herregud när ska dessa känslor svalna eller avta? Jag vill att det ska kännas såhär för alltid.  Tror jag är lyckligast på jordenJacob också för den delen... igår sa han "Om jag hade OBG nu så hade jag aldrig mer gått tillbaka till jobbet" * OBG = obegränsat med pengar