Hela min förlossningsberättelse - timme för timme.

här kommer äntligen förlossningen i text. Det blev så mycket med filmen så jag glömde publicera den här. Här är mer detaljerat om hur det kändes och mina känslor kring upplevelsen. ❤️ Jag lovar att det här är sista inlägget om förlossning haha.  Jag vaknade med ett ryck av Jacobs väckarklocka 07.20 på onsdagsmorgonen. Då visste jag inte om jag inbillade mig att jag hade känt en molande mensvärks känsla i magen under natten. Jag sa till Jacob att det är nog bäst att jag bokar av allt idag, nu är det läge att komma i ordning med BB-väskan och fix i lägenheten.  Vid 11-tiden gick jag ut för att hämta upp madrassen till bebisens spjälsäng, som jag hade beställt på posten, köpa snacks till bb-väskan och bröstvårtskräm. Precis när jag hade hämtat ut paketet och påbörjat promenaden mot Apoteket så kände jag något varmt rinna ner mellan benen. 10 sekunder senare så sa det pang och det var som att en vattenballong gått sönder i magen och rann ner i mina gummistövlar. Jag sprang in på närmaste ställe, vilket var seven eleven butik, jag tog upp mobilen för att ringa Jacob och sedan skyndade jag mig hem.  Vid 13-tiden så var vi på väg i bilen till BB, min storebror Theo kom förbi med sin hyrbil. Han var väldigt orolig för att få fostervatten på sätena och jag fick lov att sitta på handdukar. Jag var så förvånad över att det inte slutade rinna, det var ingen som hade sagt till mig haha.  Jag hade fortfarande inte ont, men det kändes ändå viktigt att komma till sjukhuset för att bli undersökt. Eftersom min mammas förlossningar har gått fort efter vattenavgång var jag lite nervös över det.  Väl inne på BB Stockholm fick vi ett rum och en barnmorska undersökte mig omedelbart. Jag hade då tre värkar på 10 minuter och var öppen nästan 3 cm. Vi fick stanna kvar. Efter den infon var det bara att göra sig hemmastadd i rummet, det var en otroligt sjuk känsla att veta att HÄR i det här rummet så kommer jag föda vårt barn och det kommer hända inom ”några” timmar.  Eftersom jag var i latensfasen så var det bara att vila och äta. Jacob och jag passade på att äta köttbullar och hänga i köket med nyblivna föräldrar och spädbarn. Så mysigt.  Klockan 16.00 hade jag bokat badkaret och en test av lustgasen, det var det bästa någonsin. Jag kände nästan inte av värkarna alls när jag låg i badet. Jag älskar att bada i vanliga fall också och tycker att det är så avkopplande och avslappnande. Precis vad man behöver när man ska föda barn. Jacob var DJ och vi hade det supermysigt! Lustgasen gjorde att tiden gick fort och jag blev väldigt glad av den.  Klockan 17.30 var det dags för nästa undersökning, barnmorskan stoppar in några fingrar för att känna att jag då var öppen nästan 4 cm. Hon masserade öppningen lite, det var lite obehagligt, men det gjorde inte ont. Det ska vara bra eftersom det snabbar på öppningsprocessen. Jag hade fortfarande inte så ont, jag sa då att på en skala så var det 2,5 av 10 under värkarna. Jag kunde fortfarande prata i telefon med mamma, vi spelade in ett halvt podd avsnitt och åt lite chips och choklad. Men det blev mer och mer intensivt med tiden.  Klockan 20.00 var nästa undersökning och då var jag öppen 5 cm. Då började alltså den aktiva delen av förlossningen, matlusten försvinner och det är viktigt att röra på sig. Barnet ska ner så tyngdlagen vill att man ska sitta eller stå. Bäst av allt är att byta position var 20e minut. Eller jag tror att det är det bästa för det var vad jag gjorde och jag gjorde bara som barnmorskorna sa till mig. Här var min skala 4 av 10. Fortfarande inte så farligt men det var skönt att ha lustgasen som smärtlindring. Jag tycker dock att lustgasen inte tog bort smärtan utan den fungerade mer som en distraktion.  Vid 21-tiden hade jag öppnat mig 7 cm och det började göra mycket mer ont. Jag hade svårt att fokusera och värkarna kom tätare. Jag hade en lång intensiv värk och sen två lite mildare på rad sen kom pausen. Så fortsatte det hela natten.  Här fick jag Jacob att måla mina tånaglar, vilket var extremt roligt. Det var verkligen kanon mot smärtan. Jag tror att min inställning att ha kul under förlossningen var den bästa smärtlindringen! Även om det blev svårare och svårare.  Klockan 21.30 var det dags att byta barnmorskor. Jag var väldigt rädd inför det eftersom jag trivdes så bra med mina första två. Under bytet så gick de genom processen och då ställde jag frågan. ”kommer det göra mycket mer ont än såhär, i så fall kommer jag behöva smärtlindring för nu blir jag bara illamående av lustgasen.” Barnmorskorna svarade att det skulle göra ondare, så då sa jag att jag ville hålla epiduralfrågan öppen beroende på hur öppen jag var under nästa undersökning.  Klockan 22.00 undersökte de nya barnmorskorna mig och då var jag 8 cm öppen. Jag kände mig då taggad och tänkte att nu är jag ju faktiskt snart klar, jag kanske klarar mig utan bedövningen ändå. Här var det inte tal om lustgas det gjorde det bara värre. Men att få ut honom fort var viktigare för mig än att få smärtlindring, trots att jag hade extremt ont. När Jacob frågade mig hur ont det gjorde då så svarade jag 10 av 10. Under vissa av värkarna visste jag knappt vad jag hette, bara lät mig flyta iväg och andades profylaxandningen som jag lärt mig på yogan. Det var häftigt att jag kunde gå så djupt in i mig själv och andas genom värkarna utan smärtlindringen (lustgas).  Då bestämde jag mig för att nu kan det inte göra ondare och jag är nästan klar. Så klockan 23.00 gjordes nästa undersökning och jag var öppen 10 cm. Då tänkte jag att nu jävlar kommer han snart. Oj vad fel jag hade, haha.  I det här läget började värkarna kännas annorlunda. Det var ett extremt tryck neråt, som en kräkrexlef som försökte få ut en vattenmelon. Det är utdrivningsfasen som börjar då. Bebisen ska ner genom bäckenet så att jag kan börja krysta. Jag hade räknat med att det skulle ta en timma….. Jag gillar att ha koll på tider, att aldrig få ett svar om hur lång tid det är kvar gjorde mig tokig och jag ville nästan ge upp när klockan passerade 01.00.  Barnmorskorna fick mig att byta ställning hela tiden. Från framåtlutad på sängen, ståendes på ett bord, sittandes på pallen och liggandes i gynposition. Varje gång de bad mig att byta så var det som världens största projekt och gjorde ont. Hela tiden tänkte jag att nu måste det snart vara slut, snälla säg att det är slut. Barnmorskorna sa att det är inte för sent att ta epidural eller lokalbedövning, men envis som jag är så ville jag inte göra det. Jag ville att han skulle komma ut så fort som möjligt. Med smärtlindring så kan det ta längre tid…. Plus att jag hela tiden tänkte att han kanske kommer ner efter nästa värk…. MEN det gjorde han inte. Helvete vad jag kämpade, kan inte fatta nu hur jag klarade av det. Jag kan inte förstå hur alla mammor har klarat av det. Det är så ballt!  Runt klockan 01.30 sa dom till mig att vi var tvungna att tömma min kissblåsa och frågade om jag ville gå på toa eller om de skulle köra in något i mitt urinrör. Jag fick sån panik av tanken att de skulle köra in något så jag skyndade till toan för att försöka kissa. Efter 20 minuter i mörkret där inne ensam gav jag upp. Det var OMÖJLIGT att kissa. Så det vara bara att köra in grejen i kissblåsan.  Det gjorde inte alls ont kan jag lova. Med facit i hand skulle jag sagt ja till det på en gång men å andra sidan så var det skönt med lite egen tid på toaletten.  Jacob matade mig hela tiden med nyponsoppa och även fast jag inte ville ha så var det så viktigt att jag fick i mig det. Annars hade jag nog inte pallat.  Runt klockan 02.00 kom chefsbarnmorskan in och kom överens om att sätta lite dropp i mig för att se om det skulle kunna skynda på processen. Bebisen hade då sjunkit ner lite men inte helt. Efter det så var värkarna ännu mer intensiva, jag tror att jag någon gång här sa, GÖR KEJSASARNSITT, jag vill inte mer nu. Han kommer aldrig komma ut.  Klockan 02.40 var det som att jag kom till himlen. Barnmorskan sa, nu är han nere, nu ska du få krysta. Då jäklar fick jag energi som aldrig förr. Jag bad Jacob fixa kameran, satte mig på pallen som jag bestämt att jag ville föda på och fick i mig lite juice.  Jag var sååå taggad, värkarna gjorde knappt ont alls. Äntligen skulle jag få krysta ut ungen. Jacob satte sig bakom mig och barnmorskan framför/under med en varm blöt handduk. Den andra barnmorskan fick filma med min iPhone haha. Hon måste tyckt att jag var galen.  Man får bara krysta när det kommer en värk och då körde jag på.  Jag tryckte från magen neråt och tre värkar senare var det nästan klart.  Det började svida som bara den när han nästan var ute. Det kallas tydligen för ring of fire. Sen kunde jag känna hans fötter sparka typ vid kissblåsan, det var så sjuk känsla att känna minsta detalj åka ut.  sen var det dags för mig att dra ut honom själv. Det var det häftigaste jag någonsin gjort. Jag kände mig så stark som klarat av alla dess timmar av smärta + tålamod och sen kunde dra ut mitt eget barn. Oslagbar känsla. Klockan 03.03 föddes han.  Det förvånar mig fortfarande att krystfasen inte var så jobbig. Det var det jag trodde innan. Jag var bara så otrolig taggad över att allt snart skulle vara över.  Jag är helt otroligt stolt över att jag klarade av det här och nu vet jag verkligen hur det känns att föda barn, precis som jag ville. Jag ångrar inte att jag inte tog smärtlindring, eftersom  allt blev bra till slut, men nästa gång kommer jag kanske göra det. Det var tufft att kämpa så lång tid som det ändå blev och jag hade nog behövt "vila" lite. Speciellt när "ingenting"  hände, det var synd att lustgasen inte alls fungerade halvvägs genom... udrivningsfasen kändes så lång och många gånger ville jag bara ge upp och gå hem. men OJ! SÅ VÄRT DET!  Det ska göra ont att föda barn för den kärleken man får tillbaka bara några minuter senare tar över allt.  Inte en enda gång under alla dessa timmar var jag rädd, barnmorskorna var så oerhört duktiga och jag har världens respekt för dom allihop. Vilket hästjobb dessa kvinnor gör varenda dag på jobbet. Jag är så imponerad skulle jag sadla om och börja plugga så vet jag vad jag vill bli!  Tack BB stockholm för den fina upplevelsen som vi fick. 10 av 10 poäng ger jag min förlossning.