Första tiden som mamma - Vecka 1

Det har varit enormt omtumlande men gått extremt fort. Jag kan redan nu känna en panik över att han växer och blir större. Kan det inte vara just såhär för alltid?! Känslorna svämmar över och 90% är bara bra känslor. Jag har säkert gråtit av olika anledningar nästan någon gång varje dag. Det är som att alla känslor är mycket närmre och lättare att få fram. Jag gillar det, tycker det är underbart att få gråta lite. För sen när jag väl har fått det ur mig så är det klart och sen är jag världens lyckligaste igen. Hellre det än att gå runt och hålla det inom mig. Jag vill ha det såhär för alltid. Förstår inte hur man ska kunna älska barn nummer 2 lika mycket?  Jobbigast:  Garanterat den lilla attacken av panikångest som jag fick häromkvällen. Från ingenstans var det som att världen var upp och ner. Jag kände sån otrolig stress utan egentlig anledning. Jag antar att det var en sväng av baby blues som gick över efter 4h. Men de 4h var verkligen hemska. Det är så svårt att förklara hur det kändes men ingenting kändes kul och jag orkade inte ens kolla meddelanden på mobilen. Jacob var ett jättebra stöd och hjälpte mig ur det. Jag har fått mindre slängar av det kanske 3-4 gånger totalt. Det är när jag känner att någon lägger lite för stor press på mig. Det kan vara som nu senast när Jacob sa att byggjobbarna ska hålla på mer nästa vecka och behöver halvt utrymma lägenheten. Då brast det för mig. Det är mer än vad jag orkar i nuläget.  Bäst:  Att göra allt för första gången. Jacob och jag går runt här hemma och leker mamma, pappa och barn. Det känns nästan som att det är på låtsas. Igår när vi skulle bada honom så var det helt sjukt. Kändes som världens största äventyr. Ta fram badkaret, mäta upp 37 grader, doppa honom och se hans förvånade ansiktsuttryck och sen avslutningsvis när vi torkade honom så pissade han sig själv i ansiktet. Så började han skrika och då kom kisset i munnen. Det gäller att hålla koll haha.  Jacob och jag är mer kära än någonsin och jag känner av hela mitt hjärta att vi kommer bli de bästa föräldrarna för lille bebisen. Hoppas han kommer älska oss lika mycket som vi älskar honom.  Oroligheter: Allt är för bra för att vara sant just nu. Eller ska det vara såhär nu för alltid? Jag försöker verkligen att bara njuta av att han är så snäll, amningen går bra och vi har kul. Självklart är det inte ultimat att vakna 5-6 gånger per natt men det är verkligen ingenting som jag tycker är jobbigt. Jag njuter av att få hjälpa honom med mat och bajsblöjor och så länge jag har en positiv inställning så kommer det inte bli ett problem. Om jag vill kan jag ju alltid sova på dagen... Tankar om framtiden:  Jag vet att många använder olika appar för att följa bebisens faser. Genom faserna så kan man förstå varför barnet skriker mer eller mindre en viss vecka. Jag funderar på att helt isolera mig från dessa appar, jag vill nog hellre ta det som det kommer och inte sitta och vänta in nästa fas. Jag tror  att snarare kommer att stressa upp mig i onödan om jag går runt och tror att "nästa vecka börjar nästa fas och då kommer han skrika och vara jättejobbig". Blir det problem så tar jag det då istället...  Bebis:  3720 i tisdags!!! Han har gått up sen han föddes.Hörselkontroll - check - två välfungerande öron.Gulsoten är på väg bort, så den perfekta brännan är borta.  Vad tror ni?  Jag funderar på att ha det här inlägget varje vecka. Vad vill ni att jag ska ha med för underrubriker? 😍 Något mer om den här lille killen som inte har ett namn?