Fjärilar i magen.

Nu är jag i V17 och imorgon är jag ju klar med hela den veckan. Alltså börjar vecka 18. Så spännande och tiden bara rusar fram. De första veckorna (1-13) känns dock som om det var ett annat liv sen och det kändes som att de 13 veckorna varade i nästan 1 år. Helt galet. Jag har läst lite om att många kan känna ett litet fladder i magen redan nu men jag vet inte om jag gör det faktiskt. (Man är ju lite extra gasig) hehe. MEN i två kvällar i rad så har det känts som fjärlilar som flyger runt i magen och så blir jag helt fylld av lycka. Jag vågar mig att tro att det kan vara bebisen som ligger där inne och snurrar så att det känns som att vara nykär. Det känns väldigt att tänka så. Båda gångerna har jag bara legat tyst och blundat och sen somnat med den underbara känslan. Är det någon av er som känner igen sig? Just nu så är graviditeten som att gå på moln. Det gäller att njuta nu så länge det varar, haha. Det kan verkligen skifta dag till dag. Jag vill även skriva lite om de första veckorna som inte kändes så härliga.... Det var verkligen bland de tuffaste jag gått igenom det någonsin och jag vill belysa det här extra många gånger för er så att ni vet att det är något som är helt normalt och som många går genom. Graviditetsdepressionen drabbar cirka 5-10 %, jag hade aldrig hört talas om det innan och trodde mest att jag mådde dåligt för att vi inte riktigt hade planerat och inte var helt 100% i beslutet. Kunde börja gråta för minst lilla sak och det kändes so att världen skulle gå under. Jag tror att för mig var en stor anledning till att jag mådde dåligt min oro för bebisen. Jag googlade allt om missfall, risker och vad man inte får göra. Det var verkligen hemskt. Eftersom tiden gick så långsamt så var det ännu värre. När någon sa grattis kunde jag knappt vara glad för att jag var så orolig för att något skulle gå fel på vägen....  Nu har pratat med så många andra som gått genom samma sak och jag vet ingen som inte känt samma oro som jag gjorde. Så alla ni som är gravida i ett tidigt stadie, mitt tips är att hitta någon att prata med. Sen poff sa det bara efter ultraljudet i V13 och så mådde jag bra igen. Det var så skönt att få se den lilla bebisen igen och att hen mådde bra. Jag gjorde även ett tidigt vaginalt ultraljud i V8, rekommenderar att göra det om man mår så som jag mådde under den perioden.. Oron var total. Men nu går tiden verkligen så fort jag jag hoppas på att fjärilarna i magen är bebisen som försöker signalera till mig. Det känns helt sjukt att det växer ett liv där inne. Eller så är det bara att jag känner kärlek till bebisen redan och det är som att vara nykär....  Tyckte den lilla texten var så fin <3Hoppas ni har en mysig 1a advent.