Snart dags igen

Snart är det dags igen. Snart kommer där en kallelse om när nästa EEG kommer att ske. Och snart kommer beskedet om vi ska fortsätta eller höja dosen på Ergenylen.. Och denna gången hoppas jag på en tid tidigt på morgonen så jag slipper plåga honom med att hålla sig vaken. När man väntar på nytt EEG tänker man tillbaka på dagen då jag satt på akuten och vägrade tro hans anfall inte berodde på något. Som dagarna senare fick göra ett EEG som kunde visa hans epilepsi. Innan han sövdes för operationen för öronen. En enorm tur det där. Och skönt att man står på sig i sjukvården och inte ger sig. Men vi fick ett bra bemötande till skillnad från när han hade kikhosta. Man vill så gärna byta med de små liven. Man vill inte de ska gå igenom en massa, utan de ska må bra och ha det bra. Jag gör och kommer göra allt för min son, oavsett. ​Han är ju dessutom mannen i mitt liv. Så mycket som vi haft med sjukvården att göra så är nog sonen rätt så van vid det. ​