Kunde ju varit bättre

​I fredags gick jag in på lite långledigt men var det så här jag hade räknat med? Skulle inte tro det. Så förbaskat typiskt. Idag var värst, kände när jag skulle hämta sonen hur jag redan på tåget säckade ihop mer, trodde jag skulle ramla ihop. Febern var ett faktum, den hann ikapp mig. Det var en väldigt obehaglig känsla. Lyckades få i mig lite mat innan jag och sonen åkte hemåt. Känt mig skakig, varm, frusen om vartannat hela kvällen så sitter nu med tjock filt och datorn i knäet. Ska leta upp en film på Netflix att kolla på. Fördriva tiden. För sova är jag inte trött för. Känner mig sådär halvkass/halvbra. Det var inte alls såhär jag hade räknat med min ledighet. Men ja, kroppen slog back ut på mig med förståelse. Men att få mig att ta det lugnt är som att man skulle behöva klistra fast mig på en stol eller liknande för att få mig stanna där. Behöver någon som kan säga åt mig när det blir för mycket, vart finns du? Jag är väldigt envis ja, men jag sätter ALLTID andra före mig själv. Andras välmående är viktigare för mig, i mina ögon.