Kommer jag resa mig igen?

Det känns verkligen som att jag från ingenstans bara blev knuffad ner mot marken och sedan sparkade man på mig. Kom verkligen som en käftsmäll. Kommer jag kunna resa mig igen? Ska jag vara helt ärlig så JA det kommer jag! Jag måste bara smälta det hela, bearbeta och reda ut känslorna. Sen kommer jag vara back on track och starkare än tidigare! Och alla spekulationer, blickar och tissel gör det inte bättre. Det förvärrar nästan för mig. Fråga rakt ut istället för att tissla om det bakom ryggen! Det gör bara att jag vill gömma undan mig. Och det är precis vad jag har gjort nu. Tills jag är redo att visa mig igen! Och jag vet inte i skrivandets stund när det är. Kanske är det redan imorgon, kanske nästa vecka eller kanske om några veckor! Även om detta nedslag kom oväntat som ett brev på posten, som en käftsmäll så lever jag mitt liv, i den mån det går. Bättre kommer det alltid att kunna bli, tänker inte slås ned helt å hållet. En del av mig (en stor del tyvärr) tog det personligen och väldigt hårt, som att bli huggen med en kniv i ryggen. En annan del av mig (den del som är kvar) kämpar sig framåt och tänker få tillbaka den trygghet som fanns innan nedslaget. För en del är en sådan sak en bagatell, men för mig krossar det min bild av mig själv för jag känner inte igen det hos mig. Verkligen inte! Var tvungen att få ventilera ut mina tankar och känslor. Jag känner fortfarande nedslagen! I nuläget kan jag inte med raka ord, utan gåtor skriva ut vad det rör sig om. Men måste det spekuleras och tisslas så fråga istället. Annars är detta bara en ventilation för mig, ett sätt att förmedla att allt inte är ok. Ibland behöver man inte veta alla detaljer, bara hur en människa mår!