Inte acceptabelt ... Meeen..

Det är faktiskt inte acceptabelt men jag tänker samtidigt inte gömma det under mattan, för vi är långt ifrån perfekta. Sonen är inne i någon slags period där han knips, knuffas och kan slå till andra. Ibland rent av utan anledning. Det är inte acceptabelt. Inte någonstans! Han gör inte det så mycket mot mig, men på förskolan kan han vara en rackare på det. Det är dock i perioder. Vet att han inte gör det för att vara elak, för han är nog en av de mest omtänksamma små knattar som jag vet annars. Väldigt mån om andra. Så förstår egentligen inte detta beteende 😳Däremot känner jag igen detta beteende mycket väl. Men först kunde jag inte koppla ihop det. Men sedan slog det mig. Och då bestämde jag mig för att läsa på lite om biverkningar, epilepsi och dessutom kontakta den underbara sköterskan. Jodå, biverkningarna när man tar ergenyl är många, alldeles för många känner jag. Men hon berättade att många barn med ergenyl stående dagligen kan få denna typen av beteende. Speciellt ju högre dos man tar. Och vi höjde för någon månad sedan. Det försvarar verkligen inte allt han gör, inte heller alla bus eller så. Läs på lite om ergenyl om ni vill veta mer. Hon var väldigt förstående. Vi har egentligen två val, antingen att försöka handskas med detta beteende, göra det bättre och komma ur det. Det krävs tålamod, kämpande och vilja. Eller så får vi avsluta medicineringen men då finns risken för att anfallen kommer fram. Och det kommer inte på fråga för han behöver medicinen för att kunna fungera i vardagen. Sen kan han bli väldigt överexalterad när han får överaktivitet i hjärnan som vi inte ser, då kan han fara runt som en stirrig studsboll och ska vara på allt. Inte lärt sig hur man handskas med den överaktiviteten. Tyckte väl så att sonens beteende var välbekant. Tänker inte skriva ut det här men många kan nog räkna ut det men ja, därifrån har jag lärt se mig tecken. Så nu ska jag utgå från situationen och göra en handlingsplan hur jag kan hjälpa honom på rätt håll istället för att det fortsätter och blir fel.Sen är han expert på att härma och ta efter både det man gör och säger. Och ser han andra som kniper, biter, river, knuffas och slåss såklart han kanske tror man kan göra så. I veckan ska jag på utvecklingssamtal och vi ska tillsammans göra det bästa av det hela. Och jag samtalar med sonen nästan dagligen om detta beteende. Det hjälper liksom inte att skrika för minsta lilla. Först pratar man, säger ifrån sen kan man höja rösten men att skrika åt sitt barn hjälper ingen. Beteendet är verkligen inte acceptabelt och jag ska i min mammaroll vägleda sonen på rätt håll i detta ❤ är i alla fall glad att jag inte är ensam om detta hos mitt barn..!!