ED SHEERAN

Lördagen den 14 Juli. En kväll jag sent kommer att glömma. Ett år efter att jag köpt biljetter var det äntligen dags för Ed Sheerans konsert på friends arena. Vid lunch åkte jag upp till Stockholm med familjen. Vi kom fram ungefär klockan 14:00 och då fick vi bråttom för vi skulle ta oss till hotellet, checka in och sedan ta oss till arenan i Solna så fort som möjligt. Gärna innan 16:00 när det var insläpp. Jag var lite besviken för jag visste att många redan hade köat från klockan 07:00 och jag kände att jag förmodligen skulle hamna längst bak.Vi både gick och åkte tunnelbana och klockan 15:55 stod vi i kön. Då märkte vi att vi stod nästan längst fram i kön. Vart var allt folk som köat i timmar? Klockan 16:00 kom alla dem ner för en trappa bakom oss. Vi och några fler hade troligtvis hamnat före i kön än dem som köat i flera timmar. Det känns verkligen konstigt ifall det stämmer mer hur annars skulle vi ha hamnat så långt fram.När vi kommer in i själva arenan inser jag att jag troligtvis kommer stå längst fram. Min puls blev riktigt hög då och ja jag hamnade längst fram (!). Har inte fattat det än. Det som gjorde det hela ännu läskigare var att min storebror hittade sin klasskompis där framför scen. Av alla 55 000 människorna som var där så hittar vi varandra. Som jag nämnde var klockan bara runt 16:00 och första förbandet väntades starta 18:30. Det var alltså ett tag kvar. Under tiden satt jag, min bror, hans klasskompis och hennes lillasyster och pratade. Klockan 18:00 ställde sig alla upp vilket var väldigt onödigt eftersom ingenting hände. Äntligen 18:30 gick första förbandet upp på scen som var James Lawson. Helt ärligt kände jag inte igen namnet. Men jag kände iallafall igen hans låt Wasn't expecting that. När han sedan gick av scenen var det bara att fortsätta vänta på nästa. 19:30 var det dags för Anne Marie. Kände inte igen hennes namn heller men däremot hennes låtar har jag ju lyssnat på många gånger. Riktigt bra låtar dessutom. Hon var verkligen superbra. Scennärvaron och mellansnacket var fantastiskt! 20:45 blev det högljutt i arenan. Haha ja för då kom han vi alla väntat på, självaste Ed Sheeran!!! Jag ska inte nämna varje detalj av hela konserten men alltså så jäkla bra det var. Det häftiga var att alla verkligen alla i den fullsatta arenan dansade med i varenda låt. Till och med dem på läktaren. Stämningen var på topp. Jag hade verkligen kul. Min favoritlåt av Ed Sheeren är Happier men för mig är det omöjligt att säga vilken låt som var bäst live. Älskade att sjunga och dansa till de fartiga låtarna samtidigt som jag älskade att sjunga med i de lugna låtarna och blicka ut över arenan som tändes upp av mobilficklampor. Magiskt! Ville att konserten aldrig skulle ta slut. Hade gärna kunnat trycka på repeat knappen för att få uppleva allt om och om igen. Hoppas verkligen han kommer till Sverige snart igen. Vad jag har lärt mig av denna konsert är att jag måste gå på sådana konserter oftare och gärna ha lika bra plats igen.