One born every minute

Alltså jag tittade på One born every minute när jag var gravid och blev rörd och grät av stunden då bebisen föddes. Men nu efter att jag själv fött barn och kollar på det programmet så gråter jag för minsta igenkänningsfaktor.  Det är som att jag längtar tillbaka till det dygnet som Aldous föddes, jag önskar jag hade allt på film så jag kunde återuppleva varje minut. Har så många frågor som aldrig blev besvarade om när han föddes. Känner att jag vill föda igen och få revansch på det som jag kanske kände mig berövad av. Tänker på hur liten han var, hur han skrek, hur jag hörde vattnet i hans lungor och hur dom tog bort honom från mig och sa att hans blod inte tog upp syret som det skulle. Då förstod jag knappt vad dom sa utan bara tittade på hur dom satte något över hans ansikte och hur hans små lungor pumpades häftigt upp och ner. Och så fick jag tillbaka honom på min bröst efter en stund. Den stunden var det finaste jag upplevt i hela mitt liv.