En sämre måndag

Igår var jag låg hela dagen. En blandning av att jag kände mig ensam, en släng PMS och taskig sömn. Det verkar inte vara helt ovanligt att ens PMS blir värre efter man varit gravid och fått ett barn, jag har hört att det liksom blir värre och värre för varje unge. Det låter ju inte jätteroligt direkt. Så dumt också att när jag är ledsen så blir jag så taskig mot mig själv, känner mig ful och funderar på om jag inte bara ska äta broccoli i en månad så jag iallafall kan tappa några kilon snabbt. Så löjligt. Jag ska till min GP (husläkare) imorgon och hämta ut p-piller och då ska jag fråga lite om det här med pms. Det här var tredje mensen sen bebis kom och jag tycker att jag känt mig ovanligt låg och lättirriterad nästan 2 veckor i rad. Det är ju inte rimligt att man ska känna sig psykiskt ostabil 2 av 4 veckor? Jag är iallafall glad över min fina familj. När Jamie kom hem från jobbet så fick han mig på mycket bättre humör, att han kan få mig att skratta även när jag känner mig sådär nere är ovärderligt. Han tog hand om mig och sen sov jag i andra rummet så jag fick en natts oavbruten sömn. Idag har jag varit mig själv igen och känt mig glad hela dagen. Så sjukt det där hur det kan svänga så mycket.  Världens bästa. Morgonmys med A&A.