19.45

Nu gick jag där igen i mörkret i en stad bland en massa folk och blir helt knäpp av att se hur många vi är. Hur många som går där precis som jag och har sina egna liv och sina egna tankar. Vad tänker dom på? Är dom glada? Är dom rädda? Varför tycker vissa människor att dom är mer relevanta än andra? När vi alla faktiskt är ganska irrelevanta. Ingen vet varför vi är här. Vad spelar det för roll om någon annan inte tycker som mig eller håller med mig? Jag sitter ibland och scrollar på Instagram och inser att jag inte bryr mig speciellt mycket alls vad folk lägger upp. Jag ser en fin bild här och där men det är ju inget jag tar med mig sen efteråt. Och varför lägger jag upp fina bilder för? När jag förstår att alla andra bryr sig förmodligen lika lite om mina foton som jag bryr mig om deras... Här går vi runt allihopa och snurrar runt i våra egna tankar och egna liv.Jag funderar på om man ska göra sin värld så liten som möjligt. Jag tror man är lugnast då. Som när man var barn och ens värld var ens hem, familj, vänner och dagis typ. Världen blev liksom så tillgänglig via sociala medier och tv och internet och allt. Om man bara skulle radera allting och sluta kolla på nyheterna... Blåneka allting som händer i världen. Kanske bara bli ett barn igen och låta andra ta ansvar. Det här låter kanske deppigt men jag känner mig faktiskt alltid ganska upplyft och lugn när jag får dom här tankarna. Allting spelar roll samtidigt som ingeting gör det? Det är väl lite skönt ändå?