13.03

Jag satt och tänkte lite förut på hur slumpartat livet är. Jag minns när jag var au pair här mitt första år i London och jag sprang in i svenska kvinnor som hade barn här och som alltid sa "åh så började mitt liv här i London också för 10 år sedan" när jag berättade att jag var 19 år och au pair. Då började jag fundera på om det skulle bli likadant för mig. Om jag kommer säga så om 10 år till en ung svensk tjej som nyss kommit till London som au pair. Sen blev det så mycket fläng fram och tillbaka till olika ställen att jag tappade hoppet om att London skulle bli staden jag skulle bo i i framtiden. Men nu bor jag här igen utan någon plan att flytta härifrån. 2015 blev ett bra år för mig vilket jag aldrig hade trott ett år tidigare då jag i princip hade gett upp på allt och inte hade någon motivation alls. Jag träffade Jamie och allt gick i rasande fart framåt och jag har aldrig varit gladare. Och 2016 lär bli ännu bättre och jag känner mig hoppfull för framtiden. Vi har födelsedagar, resor och konserter att se fram emot och sen helt plötsligt är det sommar igen.Så klyschigt men herregud vad tiden går snabbt när man har roligt.