No one is you and that is your super power

Vet ni vad? Jag är expert på en sak. Det låter kanske inte så ödmjukt att säga så men det är ingen bra sak jag är bra på.  Jag är expert på att skapa motvind för mig själv. Vad jag än tar mig an startar jag alltid med att tänka att det här kommer jag aldrig klara av. Det är som om jag traskar runt i en ständig uppförsbacke. Jag försöker ta körkort och startar varje lektion med att tänka att det här kommer aldrig gå. Jag kommer köra på minst tre barn och få motortopp mitt i Häggviksrondellen. Jag håller andan när jag växlar för det är faktiskt omöjligt att veta om jag kommer lyckas flytta växelspaken från tvåan till trean. Mig kan kan ju inte lita på. Jag ser dig på avstånd och du ler mot mig. Du skulle kunna göra vad som helst, säga allt jag någonsin velat höra men jag skulle ändå aldrig tro dig. För jag är ingen folk går och blir kär i, det förstår väl vem som helst. Speciellt inte någon som är fin och som ler mot mig utan förvarning. Jag ska skicka ett sms till någon jag inte känner så bra och hjärtat slår dubbla slag när meddelandet åker iväg. Vad ska hon tänka nu? Tänk om jag inte får något svar och tänk om hon visar det för alla i hela världen och tänk om hon tänker att jag är konstig som skriver så. Tänk att jag inte ens litar på mig själv när jag ska smsa någon och fråga en enkel, normal fråga.  Jag ska knyta skorna men redan innan jag böjt mig ner säger jag åt mig själv att jag inte kan. Jag säger åt mig själv att jag är dålig på att knyta skorna. Förstår ni hur sjukt det är? Jag ska göra något jag aldrig gjort tidigare och tar för givet att jag kommer att misslyckas. Det är som om jag tvingar mig själv att tro att jag inte kan.  Jag är så trött på mig själv.  Från och med nu ska jag sluta vara expert på att skapa motvind och börja lita på mig själv. Det är inte så svårt att flytta växelspaken från tvåan till trean eller trean till fyran heller för den delen. Det är okej att låta någon komma nära och det spelar ingen roll vad någon annan tycker om mina jävla sms. Det är förstås ganska svårt att knyta skorna men om jag bara går in med rätt inställning kommer jag att lyckas med det också tillslut. Dags att leva efter detta. Inga ursäkter, Mallan.