Hur mycket gråt finns det plats i mig egentligen?

Inte igen inte igen inte igen. På tunnelbanan, på jobbet eller hemma i sängen. Det spelar tydligen ingen roll. Jag har ingen kontroll på mina tårkanaler och tårarna bara rinner och rinner. Hela tiden.Jag vet varför jag gråter ibland men oftast blir jag ledsen över de minsta lilla skitsakerna. Och då blir jag arg på mig själv och gråter lite mer. Jag brukar säga att det alltid känns bättre efteråt, när tårarna äntligen har torkat. Men det bästa vore ju om jag inte hade några anledningar att gråta och bara hoppade runt på små rosa moln dagarna i ända och hade det jättebra hela tiden. Men så trevligt ska vi ju förstås inte ha det. Skulle lätt kunna börja gråta när jag tänker på hur lång tid det kommer dröja innan jag ligger på en strand igen.