Halvvägs

Vill ni veta något sjukt?  Klart ni vill.  Om två ynka veckor har jag tagit mig igenom en halv journalistutbildning. Eh, hur i helvete har den saken gått till egentligen? Det känns som om det inte alls var länge sedan jag tog tåget till Flemingsberg för första gången och inte fan kan jag förstå att jag stått ut med att pendla en timme fram och tillbaka var eviga dag i ett och ett halvt år. Men något som är bra är ju att saker och ting börjar kännas riktigt bra. Klart att JAG ska bli journalist. Klart att JAG känner vara så jävla grym på att vara journalist. (Klart som FAN att jag måste sluta svära om jag ska bli journalist.) Det har varit en riktigt läskig obehaglig berg- och dalbana, de här tre terminerna. Men för varje dag som går känner jag mig lite modigare och lite smartare och lite bättre, helt enkelt.  Här om dagen när jag var hos frisören pratade han som slingade mitt hår i en evighet om att allt jag gör i livet borde handla om journalistik. För honom var det helt oförståeligt att jag inte skulle jobba på en tidning eller liknande i sommar, det borde jag nämligen göra även om jag inte skulle tjäna ett enda öre, tyckte han. Jag förklarade att det tyvärr inte riktigt funkar så eftersom att det finns andra saker man behöver tänka på i livet. Då skrattade han bara och sa att jag borde strunta i att spara pengar till en lägenhet och jobba gratis på Aftonbladet i stället. Jag valde att inte följa hans råd. Men han sa mycket andra roliga saker så det var rätt roligt att slinga håret ändå.  Nyklippt, blond och glad