Det är dax för min femhundraelfte comeback

I flera månader har jag gått och skrivit korta och långa texter i huvudet. Att skriva är min terapi, men det var först här om dagen som jag kom att tänka på att jag en gång hade en blogg som jag skrev i varje dag. När jag tittar igenom de senaste inläggen inser jag dock att jag egentligen mest har klagat på min tillvaro här. Det tänkte jag fortsätta med nu. Att klaga alltså. Kanske kommer jag skriva om några lyckliga stunder också, men den här comebacken är mest för att jag behöver lätta på hjärtat.Sommaren har varit jobbig. Jag har stressat och oroat mig, mått dåligt, gråtit och varit med om mitt första hjärtekross. Snart kommer ni att få läsa om allt det där. Lite i taget. Tror jag. Vi får väl se!