When all is said and done

För många som inte vet så har jag en familjemedlem som har en obotlig sjukdom där vissa fysiska moment inte längre fungerar som dem ska. Detta är någonting som alltid kommer att skapa intriger och problem i våran familj. Jag och min pappa vet inte riktigt hur vi ska tackla mammas sjukdom utifrån problemen som nu har uppstått. Vissa dagar så fungerar hon helt perfekt och hon vet precis vad som händer och sker. Sedan finns det andra dagar som är väldigt svåra både för henne själv, för mig och pappa. Om hon har gjort något fel så skyller hon också på oss då hon anser att det är vårt fel och definitivt inte hennes fel med tanke på att hon inte har någon aning om vad som händer i hennes omgivning vissa gånger. Detta är ju också något som upprepar sig väldigt ofta och detta blir inte heller bra. Jag har ju haft mina funderingar på om hon har börjat utveckla en tidig demens, men pappa hävdar fortfarande att det är hennes minne som spökar men jag är inte riktigt säker på om det verkligen är så. För ibland är hennes minne jätte bra i några dagar och sedan vänder det på en femöring igen, detta är också någonting som gör mig väldigt fundersam hur det kan vara så himla intensivt och sedan plana ut. Men enligt den neurolog mötet som päronen hade efter att dem kommit tillbaka till Sverige tydde inte på att det hade uppkommit några problem men då borde inte mammas minne vara så himla "rörigt" som det har varit under helgen, så det här är något som verkligen kommer att finnas kvar hos mig ett litet tag och att pappa inte verkar bry sig speciellt mycket om mammas allmäntillstånd gör mig bara extremt frustrerad då han fortfarande säger att det kan vara såhär ibland.