A wake up call

Det känns oerhört skönt att veta hur mina föräldrar snackar om mig när jag inte är med dem *host*, jag trodde aldrig att dem skulle göra det men jag har antagligen varit för döv för att uppfatta någonting om det. När jag fick höra vad dem hade sagt och pratat om så tappade jag snabbt respekten för dem eller tja jag hade redan tappat respekten för min mamma under tiden som hon bodde hos mig men jag trodde aldrig att pappa skulle ge sig in och ställa sig på mammas sida när han fick reda på hur hon betedde sig mot mig. Men jag har lärt mig med tiden att det inte är någon större idé att försöka försvara mig mot saker som dem säger för det blir ändå ingen skillnad och dem lär sig aldrig att sluta när dem går överstyr. Den här gången berättade jag åtminstone allt som mamma sa under tiden som hon bodde hos mig samt hur hon betedde sig, däremot så valde pappa inte att göra något saken utan han lät det bara rinna ut i sanden och då valde jag att bara sluta få honom att förstå att hon inte kan bete sig ordentligt utan så fort hon gör något som inte är okej så är det jag som får skäll när jag säger åt henne att sluta hålla på att säga saker som inte stämmer. Men hennes äckliga beteende skylls ju på hennes skada så då är ju allting okej, så efter mycket funderingar och tankar så har jag bara bestämt mig för att hålla alla saker hos mig själv och sluta förlita mig på att pappa står vid min sida när min mamma säger saker som inte är okej och som inte stämmer.