You're the only thing I know like the back of my hand

Dagen startades med en av få sovmornar jag tar nuförtiden. Ända till klockan 7.45 fick det bli! Kaffe, plugg och förberedelser utfördes i vanlig ordning och därefter bar det av till skolan igen. Vi börjar nu med en ny kurs och denna gång blir det foto och layout på schemat. Så fort föreläsningarna var klara slängde jag mig på tåget men hann ändå inte med att åka på vårt styrelsemöte på klubben. Att komma in efter en och en halv timme utan att ha ätit middag känns kanske inte särskilt nyttigt. Så jag slängde i mig en kopp kaffe och åkte på föreläsning istället! Utrikespolitiska föreningen i Uppsala hade fått Hans Brun att komma och prata om den Islamiska Staten och dess ideologi. Det var väldigt nyttigt! Jag tror nog att det finns många som verkligen skulle behöva gå på detta. Det krävs människor som kan bakgrundsfaktan för att vi ska kunna komma fram till lösningar.I övrigt har detta varit en något ledsam och nostalgisk dag med många "tänk om..." som cirkulerat i mitt huvud. Det finns människor som fattas i mitt liv och som jag ännu inte kunnat acceptera med tanke på att jag är ung och sådant kan vara ett naturligt steg... Man växer isär och folk försvinner, men om jag hade varit mig själv och inte haft mina år av mörker och osäkerhet hade de människorna kanske varit kvar. Sådana tankar kan man hamna i ibland. Jag försöker, och lyckas ofta, dock intala mig att allt som händer är nödvändiga steg på vägen framåt i livet. Allt är som det ska. Det är bäst att hålla hakan högt och fokus på framtiden. Men ibland tror jag att man behöver få reflektera och sörja över det förflutna för att inte tappa fotfästet.