Vi behöver en ny generation av förebilder

Jag var en ganska orolig tonåring. Inte på det sättet att jag var stökig eller utsatte mig själv för någon större fara, men jag hade svårt att hitta min plats och min väg. Nu när jag tänker tillbaka på mina tonår, på alla val jag gjorde och alla frågor jag ställde mig själv så ser jag tillbaka på en kamp för överlevnad. Det har alltid varit väldigt viktigt för mig att vara stark. Det har handlat om att vara det eller gå under och alltför många gånger var jag närmare att gå under än att vara stark. Varför var det så? Efter gymnasiet har jag varit i flera olika situationer och testat olika livsstilar. Jag har prövat mig själv, både medvetet och omedvetet, och nu tillslut tror jag att jag börjar hitta var jag trivs. Något som hjälpt mig enormt mycket är att jag har hamnat i en situation där jag måste tänka extra för att bli en bra förebild för andra. Genom det har jag fått se tillbaka på vilka som var förebild för mig när jag var yngre och jag har insett något ytterst viktigt. Anledningen att jag inte hittade min väg som liten var att jag såg upp till fel förebilder.  Vilka förebilder man ser upp till som ung är ofta inget aktivt val, oftast ser man upp till de som är starkast och närmast tillgängliga. Mina förebilder var de som kunde stå upp för sig själva, de som var häftiga, gick sin egen väg och inte brydde sig om vad andra sa. Ofta var det folk som levde vad jag tyckte såg ut som roliga, vilda och fria liv. De festade, de hamnade i bråk som de tog sig ur genom att vara kaxiga och ibland taskiga, de hade snygga kläder och gjorde folk avundsjuka. Jag själv har alltid varit rätt försiktig av mig. I min strävan mot att bli som dem har jag flera gånger hamnat i situationer där jag mått extremt dåligt. Den livsstilen fick inte min kropp att må bra och jag fann aldrig någon tröst i att "vinna" bråk genom att vara kaxig. Jag mådde bara dåligt och kände mig ensam. Känslan om att det var jag mot världen växte år efter år. Det jag tror att man måste förstå är att det är nästintill inget som vuxna kan göra i sådana här lägen. Om jag hade blivit tillsagd, fasthållen eller något sådant hade jag inte mått bättre. Det hade inte fått mig att känna mig stark och självständig, snarare tvärtom. Det jag hade behövt var en bra förebild. Någon jag kunde se upp till som redan då hade kunnat inspirera mig och leda mig in på den väg som idag får mig att må så bra. Tyvärr fanns det ingen sådan då. Idag har jag lärt mig vad jag tycker är häftigt och vad som får mig att känna mig stark. Taskig attityd och hårt festande är inget som får mig att må bra. Jag har lärt mig att hälsosamma vanor och en bra kost gör att jag orkar hålla mig på topp och prestera hela dagen, varje dag och det får mig att känna mig stark. Jag har lärt mig att starka muskler och en bra kondition gör att jag kan ta mig an de flesta uppgifter utan att tveka, det får mig att känna mig stark. Att vara allmänbildad, smart, påläst och klok gör att jag kan delta i nästan alla diskutioner och det får mig att känna mig stark. Att vara ödmjuk, positiv och generös gör att jag kan prata med nästan alla människor och bidra till att de mår bättre, och det gör att jag känner mig stark. När jag får ihop alla dessa egenskaper känner jag att jag kan klara nästan allt. Jag vågar ge mig in i nästan alla svåra och knepiga situationer, jag kan prata med människor även om jag inte kommer överens med dem och jag litar på att jag kan klara de uppgifter folk ber mig utföra. Jag känner att jag har något att bidra med och mina vänner kan lita på mig. DET tycker jag är häftigt. Nu finns det nästan inget som kan knäcka mig. För första gången någonsin känner jag mig stark oberoende av vad andra tycker. Min kropp orkar, jag känner mig tillräckligt smart för att hitta på lösningar och om inget annat hittar jag alternativ så att jag kan klara mig själv. Och jag kan använda det jag lärt mig för att skydda, lyfta fram och ge tillbaka till andra människor. Det är det bästa av allt.När jag var liten fanns det ingen förebild som fick mig att inse att det var detta jag skulle må bra av. Alla de människor som var smarta, fysiskt starka och engagerade personer var oftast lite i bakgrunden. Det är det jag nu vill lyfta fram. Vi behöver en ny generation av förebilder. Vi behöver förebilder som är coola, som lever häftiga liv folk blir avundsjuka på. Men vi behöver framförallt förebilder som är smarta, starka, drivande, engagerade, omtänksamma, ödmjuka och generösa individer.  Detta är min uppmaning till alla. Om du känner att du har någon eller några av dessa kvaliteter: tro på dem, tro på dig, bygg upp dem och dig själv och använd dem för att ge tillbaka till din omgivning. Om du känner någon som passar mallen: stötta personen, lyft fram den och hjälp den använda sina egenskaper för att bli en bra förebild. Hjälp den här personen att inse hur cool den är. Om du vet med dig att du är en person som folk ser upp till: ta det på allvar. Inse vilken makt och vilket ansvar du har, använd det för att hjälpa andra istället för att gotta dig i glansen. I mitt huvud är det så vi bygger upp en bättre värld.   Nu ska jag kämpa för att bli den förebild jag saknade i mina yngre år.