Ungdomar är bättre än vuxna på sociala medier

Jag har under mitt engagemang som lagledare för ungdomar och styrelseledamot i min ridklubb haft en hel del kontakt med både barn och ungdomar. Den bästa och roligaste kontakten är den jag får ansikte mot ansikte, när vi möts i stallet, på tävlingar eller övriga träffar. Oftast sker dock kommunikationen via Facebook. Klimatet på Facebook är blandat men det har för det mesta varit bra. Folk har planerat inför tävlingar och träffar, de har lagt upp bilder och gratulerat varandras fina resultat. Det har främst varit roligt och en bidragsfaktor till sammanhållning. MEN det kommer tillfällen då klimatet är hårt och skrämmande.Vid det här laget borta näthat och nätmobbning inte vara en nyhet. Det börjar bli välkänt att man ska vara försiktig med sina ord och tänka efter tio gånger innan man publicerar något, därför att känslan för konsekvenserna minskar när man inte kan se mottagaren i ansiktet. I skyddet bakom sin datorskärm är risken stor att man lägger ut saker som skadar både sig själv eller någon annan. Det kan gälla bilder, ogenomtänkta uttalanden eller kränkande kommentarer. Det kan vara sådant som påverkar din framtid negativt, då det som läggs upp på internet aldrig riktigt försvinner och det kan komma tillbaka till dig när du minst anar och önskar det. Risken är också större att man säger kommentarer som sårar andra, då man inte ser dem i ansiktet. Konsekvenserna av detta kan tyvärr bli väldigt stora.Vi som har varit med ett tag (jag själv har varit engagerad i sociala forum i nära tio år och har bloggat i cirka sex år) har nästan alla blivit utsatta för kränkande och sårande kommentarer, oftast anonymt. Man har blivit avtrubbad, van och matad med mantrat att de som kommenterar anonymt är fega. Vi har samtidigt, med liknande argument, lärt oss att man aldrig tar tunga och viktiga samtalsämnen via sms eller internet. Kan man inte säga något till någons ansikte är det fegt. Folk verkar tro att mobbning är något som bara existerar mellan barn och ungdomar. Är det riktigt grova fall tar man ibland fram termen "vuxenmobbning", trots att det inte skiljer sig från mobbning bland barn egentligen. Mobbning är mobbning och det är varken trevligt eller okej oavsett hur gammal det är. Detsamma gäller nätmobbning. Vad är det med "vuxna" människor som får dem att verka tro att de kan yttra sig hur de vill? Bara för att man uppnått en viss ålder betyder det varken att man alltid har rätt eller att man har rätt att yttra sig hur man vill till en annan person!   Det är en massa, massa prat om hur nätmobbning är ett stort bekymmer bland unga. Men under allt mitt engagemang i ridklubben har faktiskt majoriteten av de kommentarer som innehåller gliringar, uthängningar, otrevligheter, fula ord och påhopp kommit från personer över 30 år. Jag har däremot inte stött på ett enda otrevligt inlägg eller en enda otrevlig kommentar från en person under 20 år. Något att fundera över kanske?Skärp er, ni så kallade "vuxna människor". Ert beteende är inte vuxet, men att säga så är en skymf mot barn för inte ens barn beter sig så.